Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gamla viker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvart härad, dem de fingo i uppdrag att med »bud och skrifvelse buda». Rörande intagandet af Lindholmen förklarar konungen sig dermed icke vara så alldeles belåten, enär det kunde tillvitas honom såsom brott emot hans eget bref, »efter vi ännu icke fått igen vårt reversal eller visst svar, huru herr Thure och biskopen sig för vän eller fiende mot oss bevisa vilja». Han såg derför hellre, att det vore ogjordt, men som det nu var, skulle de tillse, att intet oskäligt företoges på herr Thures gods och låta hans (konungens) karlar blifva der, att ingen der måtte uppsätta sig mot honom, medan detta buller på färde vore.
Så sammanträdde riksdagen på utsatt tid i Strengnäs. Den öppnades dermed, att konungen redogjorde för Vestgötaherrarnes uppror och förklarade sig redo att stå till rätta inför ständerna rörande de klagomål, som de upproriske anfört mot honom. Dessa upplästes. De voro inalles fjorton, och derefter upplästes konungens svar, som var affattadt punktvis. Sedan detta var gjordt, begärde konungen, att riksens råd och stånden ville det ena med andra anamma till ransakning och sedan säga sin mening om upproret och om herr Thure Jönsson och hans anhang. Som de upproriske tillika hade satt sig upp emot Vesterås recess, som allmänneligen blifvit af ständerna antagen, »icke af någon lätthet, utan med berådt mod för märkliga sakers skull, hvilka deruti voro endels uttryckte», så hade konungen nu låtit uppsätta en utläggning, »hvarför Vesterås handel gjordes», hvilken han äfvenledes nu lät uppläsa.
Ständerna företogo så enligt konungens begäran klagomålen och upproret till ransakning och förklarade derefter, »att konungen med sina skäliga svar redeligen lagt sig ifrån alla de beskyllningar, som blifvit honom förekastade, och var för dem alldeles fri». De lofvade tillika att vilja med konungen lefva och dö, veta hans gagn och hans skada afvärja, så länge de lefde. Ett öppet bref utfärdades måndagen den 21 Juni innehållande ständernas stadfästelse på Vesterås recess.
Nu kom ordningen till Vestgötaherrarne. De skulle nu bevisa sin oskuld, att de icke varit med i den upproriska handlingen i Vestergötland, eftersom de sjelfve begärt att få göra det inför riksens ständer. De uppmanades att bekänna sanningen, och Måns Bryntesson, som var en vältalig herre, började frimodeligen tala till sitt och de öfrige herrarnes försvar. »Herr Thure var en sträng herre», sade han, »och var i Vestergötland ansedd som allas fader och regent. Derför vågade ingen förtörna eller motsäga honom, och när han kallade dem till sig, vågade ingen försitta hans bud; dock måste de bekänna, att de ofta hört honom tala mycket otillbörligt om konungen. Men de hade tagit det såsom taladt af ålderdomssvaghet; de hade stundom talat emot honom och stundom hållit med honom för att göra honom glad, men allt på skämt. Men dertill sade de kort nej, att de aldrig hade gillat någon punkt i hans förräderi, och ingen skulle öfverbevisa dem derom, antingen lefvande vittnen, bref eller insegel, eller deras egna händers underskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
