- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
198

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges omgifning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från konung Fredrik till Stockholm och anhöllo hos konung Gustaf om hjelp, i händelse af ett anfall från Tyskland, som man trodde sig hafva att frukta för konung Christians skull, men anhöllo tillika om Vikens återlemnande och om ett möte mellan båda rikenas råd för att komma till ett slut om Gotland. Konung Gustaf gaf ett lugnande svar och bad den danske kungen och hans råd vara förvissade om, att han (Gustaf) och hans råd icke skulle svika det ingångna förbundet, om deras hjelp behöfdes. Han framhöll dock tillika en mängd brister, som Danmark låtit komma sig till last i afseende på uppfyllandet af Malmö recess. Mötet biföll han, och om detsamma gingo bud och bref konungarne emellan under år 1528.

I medlet af Augusti hölls ock ett möte i Lödöse, der konung Gustaf sjelf var tillstädes, men det lemnade frågan oafgjord, och Gustaf behöll Viken. Följande året 1529 vid den tid, då riksdagen med anledning af Vestgötaupproret hölls i Strengnäs, kom konung Fredriks son hertig Christian dragandes till Norge att der blifva hyllad som sin faders efterträdare. Samtidigt och med anledning af resan spred sig ett rykte i Sverige, att den äfven gälde Viken, som skulle tagas med våld, om det icke erhölles med godo. Konung Gustaf beslöt att sjelf draga ned åt vestra kanten af riket, och, sedan han skickat nödiga befallningar till frälset öfver hela riket att hålla sig färdigrustadt, drog han vid Larsmesstiden genom Östergötland och Småland till Vestergötland. Medan han befann sig här, anlände konung Fredriks sekreterare, Jesper Brochmand, som hans sändebud till Stockholm. Denne måste vänta till medlet af Oktober, då rådet blef sammankalladt till Arboga, och der sändebudet fick framkomma med sitt ärende. Han gjorde anspråk på 50,000 gyllen såsom plikt derför att konung Gustafs sändebud icke i rättan tid infunnit sig i Lybeck och återfordrade tillika Viken. Konung Gustafs svar var bestämdt. Det framfördes af hans kansler Henrik Sledorm. »Konungen förundrade sig storligen», hette det, »att konung Fredrik på denna tid så tvärt infölle om dessa stycken, och begärde att få veta, om det var Fredriks mening att nederslå förbundet rikena emellan. Det tjenade till intet, att konung Fredrik rörande Gotland sköt skulden på Severin Norby; hade han låtit besvika sig af denne, så finge han se sig om, Sveriges konung hölle sig endast till konung Fredrik och Danmarks råd. Viken lemnade han icke, så länge han icke åtnjutit sin rätt rörande Gotland. – Konungen beklagade ock, att Malmö recess icke heller derutinnan hölls, att stämplare, som flydde från Sverige, fingo en tillflykt i konung Fredriks riken, såsom fallet varit med herr Peder kansler, den Dalaskalk och andra flera. Hade ock herr Thure Jönsson skrifvit hit in i riket, att han väntat sig Viken i förläning, om konung Fredrik återbekom landet.»

Jesper Brochmand förklarade sig icke kunna resa hem med slika svar och begärde, att åtminstone tid skulle bestämmas för det redan i Lödöse beslutade herremötet, der saken slutligen måtte komma till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free