Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behålla den största klockan, så kunde socknemännen efter öfverenskommelse med konungens ombud få lemna en klocka näst den största, eller ock skulle klockorna få utlösas för koppar eller penningar. Der blott en klocka funnes, finge hon blifva qvar och lösas till hälften med annan koppar eller penningar. Fogdarne skulle draga försorg om att de så utlemnade klockorna kommo till derför bestämda sjöstäder. Tionden skulle få lösas efter gammal plägsed och skulle af kyrkovärdarne redovisas till prostarne.
Ombuden afgingo. Deras uppdrag var, som man kan finna, icke det lättaste, och vi hafva här nedan att berätta om nya upprorsrörelser med anledning af denna klockskatt. Äfven Viken måste bidraga till denna skatt, »efter, eder landsände» – skrifver konungen i slutet på Februari – »är också under vårt välde och Malmö handel klarligen medgifver, att Vikens allmoge skall undergå samma tunga som våra andre undersåtar i Sverige». Emellertid kunde konungen redan i Mars skrifva tacksägelsebref till flera landskapsmenigheter, till Helsingland, Upland, Södermanland och Småland. Någon noggrann uppgift huru mycket som inflöt kan icke lemnas. De utskeppade varorna mottogos i Lybeck af en konungens agent vid namn Henrik Nyebuer och försåldes af honom till bästa pris, hvarpå han med de influtna medlen godtgjorde fordringsegarne. Året 1532 kunne denne agent för rikets räkning använda 10,980 mark penningar.
Genom den största ansträngning blef slutligen den stora skulden till Lybeck betald inom den utsatta tiden. Lybeckarnes påstående, att ytterligare 10,000 mark skulle betalas, gaf anledning till förvecklingar, som för både Lybeck och den skandinaviska Norden blefvo af den högsta betydelse.
En makt, som redan från medeltiden är oss bekant, och med hvilket vårt land fortfor att vara i någon beröring, var Nederländerna. Der funnos blomstrande handelsstäder, hvilka redan länge kastat lystna blickar på den inbringande Östersjöhandeln. De tillhörde den tyske kejsar Carl V såsom hans enskildta arfland. Denne kejsare var rikt försedd med sådana arfländer, hvilka af det furstehus kejsaren tillhörde blifvit kallade de habsburgske. De omfattade ej blott de nuvarande Nederländerna och Belgien, utan äfven en mängd länder i södra Tyskland samt Böhmen och Ungern och derjemte Spanien med halfva Italien samt slutligen de nyupptäckta länderna i Amerika, så att skalderne kunde med skäl påstå, att solen aldrig gick ned i kejsar Carls länder. Denne kejsares syster Isabella var det, som var gift med den siste unionskonungen, Christian II, och här i Nederländerna egde han nu sitt bästa stöd.
För Sverige var handeln med Nederländerna af stor vigt, och derför låg det konung Gustaf om hjertat att åstadkomma närmare förbindelser med dem. Men så väl det nyssnämnda förhållandet, att den fördrifne Christian der hade sitt tillhåll, som de lybskes handelsprivilegier, lade härför hinder i vägen. Dock afslöts verkligen 1525 ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
