Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelsfördrag på trenne år; men mera blef icke gjordt och kunde icke göras för Lybecks skuld. Saken var föremål för öfverläggningar här hemma mellan konungen och de förnämste. I ett bref från biskop Hans till Thure Jönsson af den 9 December 1526 heter det rörande förbundet med Holländarne: »Oss tycker väl råd vara, ändock vi kunna väl gissa, att det vore de lybske emot, och vi tveka, om de icke skulle taga sig något tillfälle deraf att vrida sig, som förr är skedt». Genom sina utliggare, som lågo här år och dag, »visste desslikes de tyske» – säger biskopen – »allt det här talas eller göres förr, än vi vetat sjelfve». Man synes hafva stannat vid den åsigt, »att man ej för tidigt borde förkränka de lybskes privilegier», huru skadliga de än voro för Sverige.
Samma åsigt gjorde sig gällande på riksdagen i Vesterås 1527. Man beslöt, att intet annat förbund skulle göras med holländarne, än att de fritt fingo besöka Sveriges hamnar. Emellertid väckte holländarnes sträfvan efter delaktighet i Östersjöhandeln Lybecks hat och afund i högsta grad, och ur dessa förhållanden framgingo tilldragelser, som blefvo afgörande för Nordens och hansans framtid.
Dessa nederländska stater hafva i öfrigt för denna tid en alldeles särskild betydelse för Sverige derigenom, att hit till konung Christian samlade sig de herrar, hvilka nödgats fly från Sverige, och hvilka hoppades att tillsammans med den landsflyktige konungen ännu en gång göra om sakerna i Norden och återföra de gamla goda tiderna. Här vistades den förre erkebiskopen Gustaf Trolle och här förvarade han till en tid Sveriges rikes register eller gamla handlingar till konung Christians tjenst, ehuru han var betänkt på att flytta dem till ett annat ställe »för de Burgundiskes opålitlighets skull». Hvar dessa gamla handlingar slutligen blifvit nedlagda, vet man icke, men för Sverige hafva de gått förlorade. Hit kommo äfven Thure Jönsson och biskop Magnus i Skara. De voro icke overksamme, och de sökte äfven draga biskop Hans Brask med sig i sina förehafvanden, hvilket dock misslyckades. De landsflyktige herrarne förbundo sig formligen – det var den 27 September 1530 – att återförskaffa konung Christian Sveriges krona. De skrefvo äfven till kejsaren och utmålade för honom konung Gustaf i de mörkaste färger, bedjande honom befria kristenheten från en tyrann, som aldrig aktat Gud eller menniskor, ord, ära eller rykte. De omtala bland annat, att klosterjungfrurna i Sverige blifvit offentliga skökor och att konungen i sin girighet gick ända derhän, att han lät uppgräfva kyrkogårdarna och hopsamla de dödas ben för att af dem sjuda salpeter.
Den slutliga utgången af konung Christians sträfvanden att återvinna sina riken få vi här nedan framställa.
Det öfriga Tyskland hade, med undantag af hvad som står i samband med reformationen, föga betydelse för oss. Närmast intill Lybeck låg ett litet hertigdöme Lauenburg, hvilken såsom en qvarlefva af det gamla stora Saxen kallades Saxen-Lauenburg. Dess hertig Magnus kom att något deltaga i de svenska ärendena, synnerligt med afseende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
