- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
212

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskop Lars. Konungens giftermål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi påminna oss vidare, att erkebiskop Johan år 1526 fick i uppdrag att resa till Polen för att underhandla om giftermål med konung Sigismunds dotter, hvilken underhandling dock erkebiskopen sjelf gjorde om intet. I Januari samma år hade riksens ständer i Vadstena å sin sida påyrkat konungens förmälning, angifvande som grund, »att Sveriges rike måtte åter med en infödd furstlig stämma och herrskap blifva försedt». I händelse konungen ville med sitt val falla på en utländsk furstinna, utstälde ständerna en försäkran om, att den blifvande drottningen skulle förses med lifgeding, att äldste sonen eller någon af de andra sönerna skulle ärfva kronan och de öfriga förses med land och län, såsom konungabarn egnade och anstod, och slutligen att döttrarna skulle furstligen uppfostras och i sinom tid med brudskatt och klenoder försörjas.

Konungens underhandlingar om att vinna en utländsk prinsessas hand var emellertid ett af Vestgötaherrarnes klagomål emot honom, som han bemötte på riksdagen i Strengnäs 1529 med ett hänvisande till Sveriges lag, som ej förbjöd sådant giftermål, och med tillkännagifvande, att riksens råd dertill gifvit sitt samtycke. Ett beslut, som i detta ärende samma år fattades af presterskapet kringom allt riket, förtjenar omnämnas. Det beslöts nemligen en frivillig och okrafd hjelp, »efter som hans nåde nu genom giftermål aktade komma i förbund och frändskap med utländske furstar och det vore hederligt och ärligt för dem allesamman, att hans nåde kunde hålla sin kungliga ståt med silfver, kredenser och taffelsmide». De gjorde sin förening, »för att i hans nåde hafva en gunstig herre, den allas deras bästa veta ville», och de hade låtit uppteckna, hvad hvarje prest och kyrka till samma hjelp utgöra skulle.

Huru konungen till slut kom att kasta sina blickar på det lilla Lauenburgska furstehuset, vet man icke. Detta furstehus var en gren af det gamla saxiska och hade nu trehundra år bortåt regerat i Lauenburg. Den nuvarande hertigen, Magnus, hade med sin gemål, Katarina af Braunschweig, många barn, af hvilka den äldsta dottern hette Katarina. Till henne friade konung Gustaf.

Underhandlingarna började redan i Januari 1531 och bedrefvos af den bekante lybeckaren Herman Israel, hvilken brefvexlade med hertig Magnus redan medan han ännu befann sig på mötet i Örebro. De ledde till en önskad utgång, och i Juli månad sände konung Gustaf sin marsk Lars Siggesson, jemte Birger Nilsson (Grip), Gustaf Olofsson (Stenbock) och flera de yppersta bland Sveriges ridderskap med några skepp till Lybeck att der afhemta den kungliga bruden. Äfven konungens syster, fru Margareta Wasa, jemte många andra förnäma fruar och jungfrur voro med ombord. Motvind hade uppehållit de svenska skeppen på bortvägen, och detta vållade vid lauenburgska hofvet en önskan, att brudens resa till Sverige måtte uppskjutas till ett annat år. Men konung Gustaf skref till Lars Siggesson och Herman Israel att påskynda resan, och om brudens moder, som skulle vara henne följaktig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free