Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna i Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1529 framkom han med fordringar på inskränkning af lybeckarnes privilegier, och det följande året yttrade han helt fritt genom sitt sändebud i Lybeck, att städernas friheter voro de, som vållat upproren i hans rike, och att de, då de tillika vore mot hans ed och lände hans undersåtar till förderf, icke längre kunde förunnas dem. – Det var naturligt, att sådant tal skulle väcka harm och förbittring.
Emellertid inträffade konung Christians försök mot Norge, hvilket hade skett med holländarnes hjelp, och lybeckarne sökte begagna sig deraf för att förmå konung Fredrik i Danmark till ett förbund mot holländarne. Detta var så godt som uppgjordt, då det ofvannämnda mötet i Köpenhamn på sommaren 1532 tillintetgjorde lybeckarnes förhoppningar. Till detta möte kommo nemligen äfven sändebud från Nederländerna, hvilka upplyste, att det blott varit enskilda af de nederländska staterna, som understödt Christian, samt förbundo sig nu att icke tillföra denne någon hjelp eller med handelsskepp besöka Norge, så länge Christian befann sig der. Till följd häraf återstäldes det goda förhållandet med Nederländerna, och talrikare än någonsin förut började holländska skepp visa sig i de nordiska farvattnen.
Nu steg harmen och oviljan hos lybeckarne till sin höjd, och midt under de faror, som hotade deras handel, försiggick inom deras stad en omhvälfning, som medförde för densamma de svåraste följder. Tvänne unge, djerfve, tilltagsne och äregirige män lyckades nemligen bemäktiga sig ledningen af hansestadens angelägenheter och aflägsna derifrån de gamle, bepröfvade män, hvilka genom den erfarenhet, som de under den föregående tiden vunnit, hade varit vuxna det svåra värfvet att lotsa statsskeppet fram mellan de faror, som nu hotade. Dessa tvänne män voro: Marcus Meyer och Jörgen Wullenwewer. Den förre af desse lyckades uppsvinga sig till borgmästare och skall äfven hafva förhjelpt den senare till samma embete. Wullenwewer egde en synnerlig förmåga att leda det lägre folket, smickrande det med hoppet om större deltagande i styrelsen, sedan de gamla slägterna, hvilka denna af ålder tillhört, blifvit störtade.
Liksom hatet till holländarne bidragit att åstadkomma den skedda omhvälfningen i Lybeck, så bestämde det till en början uteslutande de nya styresmännens politik. Man beslöt att med våld utestänga holländarne från Östersjön, och härför utrustades en flotta af tjugufyra skepp under anförande af Marcus Meyer, hvarjemte bud sändes till Danmark och Sverige med anhållan om hjelp. Konung Gustaf, som lät sina rådsherrar förhöra sändebuden på Stockholms rådhus, afslog deras begäran. Lybeckarne kunde väl – menade han – hafva inskickat ett stycke guld att utrusta folk och värjor med, om de ville hafva hans tjenst, men han fann väl, att de ville begagna honom nu, som de gjorde sist på Gotland.
Öfver detta Gustafs svar råkade man i Lybeck i eld och lågor. Wullenwewer ropade högt, »att de som med 100 mark hulpit Gustaf Eriksson till konungadömet i Sverige, kunde ock vara de, som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
