Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska örlogsflottan. Konung Christian i Stockholm - Lybeckarnes stämplingar. Fred i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och naboeligt förbund med sin gode svåger mot Lybeck samt lofvade, såsom bevis på sin erkänsla, att konung Gustaf skulle återfå sina arfvegods i Halland, hvilka under den föregående tiden blifvit lagda under Danmarks krona.
En mörk, men obestyrkt och obevislig sägen har blifvit uppdukad af den danske krönikeskrifvaren Hvitfeldt om detta Christians besök i Stockholm, att man der umgåtts med planer mot hans lif. Drottning Katarina skall kort förr än han tog afsked hafva sagt till honom: »Broder, du må tacka Gud allsmäktig, att du haft en god stjerna på himmelen, ty det är icke längesedan då man hade andra anslag mot dig!» Och konung Christian skall sjelf vid sin återkomst hafva yttrat, »att han gerna hade utgifvit stora penningar, om han blifvit hemma». Men drottningens yttrande kan icke hafva afseende på annat än Gustafs uppsåt att återkalla sina krigare från kriget och lemna Christian åt sitt öde, och Christians uttalade önskan, att han aldrig måtte hafva besökt sin svåger, får sin fulla förklaring af Gustafs skaplynne, som icke lät sig nöja med söta ord utan strängt och oeftergifligt stod på sin rätt, hvarigenom det personliga sammanträffandet svågrarne emellan förlorade den färg af innerlighet och ömhet, som drottning Katarina och väl äfven konung Christian sjelf deruti hoppats finna.
Åtta dagar vistades konung Christian i Stockholm, hvarpå han, beledsagad med ett ståtligt följe till gränsen, återvände – något hastigt, heter det i sammanhang med ofvannämnda historier om hemligt forsåt.
Sådana mörka sägner gingo äfven i hansestäderna rundt omkring Östersjön – der de med begärlighet omfattades och ytterligare utstofferades – om konung Gustafs förhållande till sin drottning och dennas kort efter Christians afresa timade död. Om dessa rykten, utspridda af Gustafs hätskaste fiender, icke egde någon grund, så är det dock å andra sidan lika visst, att konungens äktenskap med Katarina af Lauenburg var långt ifrån lyckligt. Om orsaken är att söka hos drottningen eller konungen, är svårt att afgöra, dock är man böjd för det förra, när man tager lyckan i konungens andra äktenskap i betraktande. Gustaf var af ett häftigt och strängt lynne, såsom öfver hufvud alla af hans slägt, visade ock stundom en hårdhet, som endast genom ett böjligt och ödmjukt sinne kunde afvändas. Ett sådant sinnelag egde icke Katarina. Hon kunde icke heller ingifva aktning eller väcka och bibehålla konungens kärlek samt var stundom underlig till sinnes.
Med Katarina hade konung Gustaf en enda son, Erik, som föddes den 13 December 1533. Drottningens död inträffade den 23 September 1535, och hon bisattes den 1 Oktober i Stockholms Storkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
