Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lybeckarnes stämplingar. Fred i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störtade sig utför tornet Tre Kronor och genom en frivillig död undgick konungens straff.
Nu följde undersökning, dom och straff. De förnämste af de brottslige afrättades, de mindre brottslige fingo lösa sina lif med penningar. Gorius Holst blef förd till Tynnelsö slott, der han qvarblef under sin öfriga lifstid. Från Stockholms stad tog konungen allt skytt och uppförde på slottet. Dermed var denna fara öfverstånden.
De sammansvurnes plan var ingen annan än den, hvars utförande lybeckarne med vapenmakt ville åstadkomma i Danmark. Sedan konungen blifvit dödad, skulle Stockholms slott nedbrytas, Stockholms stad blifva en hansestad och hela landet underläggas hansestäderna. Det är denna plan, som så omisskänligt pekar på Lybeck såsom sitt upphof. Härför tala äfven de rykten, hvilka voro i omlopp i Tyskland. Konungen erhöll flera varningar derifrån, och i Mars 1535 skref konung Christian till sin svåger och bad honom taga sig väl till vara, emedan han omgafs af förrädare inom sin egen hufvudstad. Icke under derför, om Gustafs misstrogenhet ökades till det yttersta och om han med bitterhet blickade omkring sig i en verld, som var full af falskhet och förräderi – uttryck hvilka ofta förekomma i hans bref från denna tid. Så försigtigt gingo dock de sammansvurne till väga, att Gustaf icke lyckades komma dem på spåren, förr än i samma stund de voro färdiga att sätta sitt uppsåt i verket. I Tyskland tog man mordplanen såsom en gjord sak långt innan underrättelsen om dess misslyckande hann anlända. Att konung Gustaf var mördad omtalades i Hamburg vid fredsförhandlingarne redan i Februari 1536, och de engelska sändebuden inberättade till sin konung derom. Äfven kejsaren trodde derpå.
Nu lät Gustaf befallning utgå till sin flotta och sitt krigsfolk att återvända hem. Befallningen härom utgick den 21 och 22 April från Stockholm. Men detta väckte mycken oro i Danmark. Der återstod väl egentligen icke mer än Köpenhamn i fiendehand, men en ny friare till danska kronan hade uppstått och tycktes till en början blifva farlig nog. Det var en pfalzgrefve Fredrik. Han var en krigserfaren herre och hade redan hunnit sextiotalet af år. Men icke förthy så gifte han sig med den femtonåriga Dorotea, Christian II:s äldsta dotter, och kejsaren lofvade honom Danmark och Norge i hemgift. Detta skedde i September 1535, och redan i December kommo skrifvelser från kejsaren till konung Christian att lemna Danmark åt pfalzgrefven. Äfven till Norge skickades bud och bref så väl från kejsaren som från pfalzgrefven. Här hade Christian III i Maj 1535 blifvit vald till konung, men det nordanfjällska Norge med erkebiskop Olof i spetsen underkastade sig icke, och när skrifvelsen kommo från pfalzgrefven, sökte erkebiskopen ifrigt verka för denne.
Köpenhamnarnes mod ökades af dessa underrättelser och af det hopp om hjelp som de inneburo. Konung Christian åter fann sig bedragen i sitt hopp att kunna vinna staden, och hans behof af hjelp från Sverige var fortfarande detsamma, huru vanskligt det än var att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
