Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Arfföreningen. Arfföreningen i Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
v. Pyhy i spetsen för de verldsliga. Så väl den ene som den andre af desse främlingar hade utländska förhållanden till rättesnöre för allt hvad de sökte åstadkomma i Sverige, och för Norman var särskildt kurfurstendömet Saxen mönstret. Enligt den grundsats, som af Luther uttalats, att kyrkan endast genom den verldsliga makten kunde hjelpas, hade i Tyskland furstarne tagit kyrkoväsendets ordnande om hand och kommit i besittning af de biskopliga rättigheterna.
Konungen i Sverige borde nu hafva samma makt öfver den svenska kyrkan som de tyska furstarne öfver sina. Biskoparnes makt borde ytterligare inskränkas, eller borde de rent af försvinna, ty kyrkan kunde umbära dem, och hvarken Luther eller Melanchton voro biskopar. Dessutom qvarstodo i Sverige många seder och bruk från den katolska tiden – men detta var endast vantro och vidskepelse, som borde bortrensas. Derför borde konung Gustaf i Sverige göra, som kurfursten af Saxen gjort i sitt land – verkställa en räfst genom att hålla visitationer i stiften. Konung Gustaf var, som vi här ofvan omnämnt, icke obenägen för de nya åsigter, hvilka främlingarne bibringade honom, och omfattade med begärlighet tillfället att utvidga sin makt öfver kyrkan.
Georg Norman förordnades redan på hösten 1539, ehuru han var en lekman, till konungens ordinator och superintendent[1]. Han utnämndes till detta embete genom ett öppet bref, som konungen utfärdade till sina »biskopar, prelater, kyrkherrar och predikanter och i kraft af sitt konungsliga embete» såsom den kristliga trons öfverste beskärmare öfver allt sitt rike. »Superintendenten skulle med biträde af biskop Henrik i Vesterås, som förordnades till hans råd och adjunkt», företaga en visitationsresa genom alla stift och derunder utöfva den konungsliga domsrätt, som tillhörde honom »af hans konungsliga makts fullkomlighet».
De visiterande skulle tillse, att biskoparne och predikanterne såsom brinnande lampor förelyste konungens undersåtar med sanna kristliga exempel, samt att de flitigt från predikstolarne förmanade till kärlig fruktan, frid och hörsamhet mot öfverheten. Främmande sektpredikare och roteandar, som under sken af evangelii frihet förledt konungens undersåtar till ohörsamhet och köttslig frihet emot den timliga öfverheten och till landsförräderi, äfvensom de, hvilka förde en förarglig vandel, skulle skickas till konungen att straffas eller sättas i fast borgande händer; borgeliga mål och brottmål skulle lemnas åt konungen, samt noga tillses, att icke biskoparne eller andra andlige företogo något till konungens förfång eller utöfvade någon domsrätt.
Utom hvad som rör sjelfva saken kan man i sjelfva ordalagen i detta bref se det nya, som började göra sig gällande, ådagalagdt. Så hör man konungen yttra »våra bisper», liksom ordet prest i allmänhet under den Pyhyska tiden icke förekommer i de från konungens kansli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
