Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Arfföreningen. Arfföreningen i Örebro - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgående handlingarna, utan i stället: »andlige» efter det tyska »geistliche».
För öfrigt skulle genom den nya kyrkoförfattningen efter visationen konservatorer och seniorer tillsättas inom hvarje stift att tillse, det den nya ordningen efterlefdes. Seniorerne skulle vara flera inom hvarje stift och lyda under stiftets konservator, som skulle hafva tillsyn öfver seniorernes visitation. Såväl konservatorer som seniorer skulle vara lekmän. För Vestergötland förordnades Gustaf Olofsson (Stenbock) till konservator. Vid sidan af superintendenten, som skulle öfvervaka det hela, skulle stå ett religionsråd. Instruktionen för konservatoren i »vårt konungarike Vestergötland» utfärdades den 9 April 1540, således under konungens vistande i Nylödöse och samtidigt med den nya regementsformen för Vestergötland.
Superintendenten jemte hans adjunkt, religionsrådet och alla konservatorerna skulle på konungens kallelse sammanträda och utgöra ett kyrkomöte, och på ett sådant kyrkomöte skulle den nya kyrkoordinans, som konungen hade i sinnet att utfärda, granskas, så att alla dess artiklar kunde vara för riket nyttiga och för hvarje landsort lämpliga.
Den beslutade visitationen företogs omedelbarligen, redan inom utgången af år 1539, i Vestergötland, samt året derpå i Vermland och Östergötland. År 1541 var Norman sjelf hindrad af andra uppdrag, men då förordnades hans adjunkt biskop Henrik att jemte ett par lekmän visitera i Småland. Så väl desse som Norman i de föregående landskapen upptecknade »äfven alla i kyrkorna befintliga klenoder och andra silfverarbeten, som icke voro för gudstjensten behöfliga. På detta sätt erhöll konungen betydliga samlingar af kyrkosilfver och guld, bestående af helgonskrin och andra helgonprydnader, ringar, kors, monstranser, rökelsekar och förgylda knappar från korkåporna samt kalkar och patener.
Man finner lätt den väsentliga olikhet, som råder mellan dessa beslut och åtgärder och dem, hvilka vidtogos under inflytande af de infödde svenske reformatorerna. Så väl medeltidsbiskoparnes störtande som reduktionen af kyrkogodsen och silfverskatten af år 1523 voro beslut af svenska folket; hvad som nu företogs, utgick helt och hållet af konungens maktfullkomlighet, hvilken mycket framhålles under denna Pyhyska tid.
Icke under derför, om oro och missnöje åter skulle vakna bland Sveriges allmoge. De närmast följande åren äro ock utmärkta af detta uppror, som, enligt hvad konung Gustaf sjelf yttrade, var det svåraste han haft att bekämpa. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
