Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke lyckades. Den andra hälften, som qvarstannat utanför Stegeborg, anfölls morgonen derpå af herr Svante. Man stred åter på isen, och att bönderne fäktade med mod och tapperhet, visar sig deraf, att de tvänne gånger efter hvarandra förmådde återtaga en holme, som de besatt, men hvarifrån dock Svante till slut lyckades fördrifva dem. Följande morgonen skedde ett nytt utfall från slottet. Herr Svante hade då två falkoneter med sig, och nu dref han bönderna på flykten. Men då kom den andre bondehopen tillbaka från Vikbolandet och trängde sig emellan herr Svante och slottet. Denne blef således fullkomligt omringad, men lyckades dock med förlust af sina falkoneter och tio hästar slå sig igenom till slottet, häftigt förföljd af bönderna, hvilka åter intogo en fast ställning på den nämnda holmen.
Emellertid började Erik Larsson dagtinga – sannolikt emedan han fått kunskap om att herr Johan Thuresson var i antågande frän Nyköping – och emedan lifsförnödenheter och vatten saknades på slottet, ingick Svante Sture ett stillestånd på en månad. Men Erik Larsson förskaffade sig tillika i ett hemligt samtal ett försvarsbref af herr Svante och de två herrar, hvilka jemte honom voro i slottslofven på Stegeborg – den ene var Måns Svensson – och Svante lofvade att taga honom i konungens tjenst mot det att han upphäfde belägringen och återskaffade Sturen de två falkoneterna och hästarne.
Erik Larsson höll ord, och största delen af bönderna aftågade, men knappt hade detta skett, förr än dagen derpå trumhvirflar hördes från Vikbolandet och vapnen från en väldig här började framglänsa ur skogen. Det var Johan Thuresson med frälset från Södermanland och 400 skyttar, som stött till honom i Vikbolandet. Framför slottet funnos dock endast 150 bönder qvar, och dessa blefvo nedgjorda med undantag af 30, hvilka togos till fånga, Erik Larsson framvisade sitt bref och öfverlemnades till Svante Sture.
I början af detta år 1543 egde ett rådsmöte rum i Örebro, der man öfverlade om bästa sättet att få ett slut på småländingarnes uppror, och enligt det beslut, som fattades der, samlades konungens krigsfolk vid Vadstena under befäl af Lars Siggesson. Plötsligt spred sig då det rykte, att Dacke sjelf var i antågande, och omedelbart derpå kommo flera tusen bönder tågande och slogo släger vid Skrukeby, halfannan mil från Vadstena. Sedan den första öfverraskningen lagt sig, beslöto de kunglige höfvidsmannen att öfverrumpla bönderna. De tågade om natten, men kommo ej fram förr än i dagningen. Deras öfverrumplingsplan misslyckades derigenom att höfvidsmannen för en fänika dalkarlar, Nils Larsson, af missförstådt nit red för långt fram och med sitt blanka harnesk väckte böndernas uppmärksamhet.
På gränsen mellan Skrukeby och Mjölby socknar låg Huljeskogen med en äng, som numera är åker, på ena sidan och Mjölbyån på den andra. Denna skog intogs af bönderna, sedan de i hast brutit upp sitt läger. Konungens fältöfverstar beslöto genast anfalla och läto rytteriet rycka fram på ängen, medan fotfolket, som fördelades i tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
