Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konung Gustafs personlighet och hemlif. Drottning Margaretas död
- Konung Gustaf och hans barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlåtande i frågan. De funno väl icke något uttryckligt förbud i den heliga skrift, men förblefvo dock på anförda skäl vid sin mening. Konungen kallade då biskoparne till ett möte i Vadstena i Juli månad, och der togs saken ytterligare i öfvervägande inför riksens råd och hertigarne Erik och Johan. Georg Norman var på konungens sida, och rådsherrarne tillstyrkte bifall, men biskoparne förblefvo obevekliga. De gingo till och med särskildt upp till konungen för att söka afråda honom från sitt förehafvande, och i två timmar varade detta samtal, men biskoparne trotsade konungens vrede och förklarade, att deras samveten icke kunde tillåta ett sådant äktenskap.
Icke dess mindre firade konungen månaden derpå, den 22 Augusti 1552 i Vadstena sitt bröllop med Katarina, och ordinarius i Linköping Claudius Hvit förrättade vigseln. Efter en öfverläggning med Per Brahe och Sten Eriksson (Leijonhufvud) samt Georg Norman uppsatte biskoparne en skrift, hvari de sade sig vilja »så väl hos menigheten, som hos klerkeriet uttyda allt till det bästa och allt framgent förblifva konungens trogne undersåtar». Dermed afstannade frågan.
Konung Gustaf och hans barn.
Konung Gustafs sista äktenskap blef barnlöst, men det närmast föregående var desto mera i detta afseende välsignadt. Fem söner och fem döttrar egde han med Margareta. Af de förra dogo två i späda år och ligga begrafna i Linköping, de tre voro den vid ett par tillfällen omtalade Johan samt Magnus och Carl. Den sistnämnde var blott årsgammal, när Margareta dog, och trängde derför väl till moderlig vård, liksom ock de öfriga minderåriga barnen, af hvilka Elisabeth var närmast Carl i ålder. De öfriga fyra döttrarna räknade från henne voro Sophia, Anna, Cecilia och Katarina. Vid den tiden, då bröllopet stod i Vadstena, var Elisabeth tre år gammal och Johan femton.
Men låg der anledning till glädje i denna rikedom på ättlingar, så försvann denna glädje i mån som barnen växte upp. Redan tidigt visade sig mellan Erik och Johan ett förhållande, som icke bådade godt för framtiden, och bådas beteende mot konungen de sista åren af hans lefnad väckte hos honom stora bekymmer. »De kifvades om leksaker i barndomen», heter det; »och sedan om land och rike.» Till det yttre voro alla konung Gustafs barn fagra och välbildade och åtnjöto en förträfflig uppfostran. Häftiga till sinnes voro de äfven alla, såsom för öfrigt hela slägten. Magnus var bland sönerna den fromsintaste. »Du är mig kär, du har aldrig förtörnat mig!» – yttrade fadern till honom på sin sotsäng. Johan, Margareta Leijonhufvuds äldste son, var för Gustaf den käraste, men kanske den som minst förtjenade denna kärlek. Han hade ett uttryck af godhet och gaf sig – säger ett samtida vittnesbörd – »utseende af att vara storsint, men hans hjerta var räddhågadt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0282.html
