Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf och hans barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men så länge den gamle konungen lefde, var Erik sin broder i detta ärende behjelplig och lofvade att vara det, »äfven om det skulle orsaka konungens vrede». Han vidtog äfven sådana mått och steg, att konungen såg sig föranlåten skrifva till sina män och förbjuda dem att i vigtigare mål lyda »hvad Erik eller hans andra barn utan hans vetskap och befallning tillsade».
Och medan sådana bekymmer tyngde på den gamles sinne, finner man honom ännu hafva tankar för äfven obetydliga saker i sin hushållning, såsom då han skrifver till sin drottning med anledning af den äldsta dottern Katarinas bröllop 1559: »Hjertans kära Katarina, vi hafve bekommit tidender, som mer liknelse hafva till krig och örlig än till bröllop – synes oss derför icke vara behof att du iler eller haster mycket med bakning eller annat, som till högtiden beställas skall».
Det här i fråga varande bröllopet, som verkligen firades samma år med ståt och prakt mellan Katarina och grefve Edzard af Ostfrisland, medförde ock en frätande sorg för konung Gustafs hjerta. Grefve Edzard hade fört med sig till Sverige en yngre broder vid namn Johan, och under nedresan efter bröllopet följdes de nygifta till vägs af många bland bröllopsgästerna och äfven af arfkonungen och prinsessan Cecilia. Hon var då nitton år, yr och glad och af en så oförliknelig skönhet, att hon kallades »den skönsta af sitt kön». Den unge grefve Johan hade redan under bröllopshögtidligheterna upptändts af kärlek till Cecilia, och under de många lustbarheterna på nedresan, som skedde helt långsamt, utvecklades denna kärlek allt mera och vann gensvar hos sitt föremål.
Så kom man till Vadstena, och der fick en af vaktknektarne en natt se grefve Johan på en stege smyga sig upp till fönstret af det rum, som beboddes af Cecilia, och knekten omtalade hvad han sett för Erik. Denne vakade sjelf följande natten, och Johan blef då ertappad i Cecilias rum. Erik lät genast fängsla honom och kasta honom i tornet, och obeveklig af sin svågers och sina systrars knäfall, böner och tårar, lät han några dagar derefter i allas åsyn taga den olycklige ur tornet och sända honom såsom fånge till Stockholm och den gamle konungen jemte bref, som upplyste, huru allt hade tilldragit sig.
Det var en stund af smärta för fadershjertat, som icke med ord kan beskrifvas. Den häftige Erik hade ock genom sin obetänksamhet gjort saken landskunnig, sig sjelf och hela sin slägt till förklening och försmädelse. Ett samtida vittne omtalar, huru han såg stora tårar trilla ned för konungens kinder, då han stod och talte med drottningen om tilldragelsen i Vadstena, »icke såsom nu hos honom funnits rädsla och feghet, utan han ängslades deröfver så svårligen i hjertat, att talet
tryckte honom tårarna ur ögonen». Just till följd af den offentlighet, som Eriks beteende gaf åt saken, måste konungen uppträda med stränghet, och grefve Johan hotades med döden. Hotelsen gick väl ej i verkställighet, men grefven satt nio månader i fängelse och frigafs först på de bevekligaste förböner af sin slägt och flera tyska furstar, sedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
