Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Tre Kronor." Ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf gjorde föreställningar deremot, men Christian menade, att det var af föga vigt, huru en målare målade vagnen åt en brud, och ville gifva åt saken den förklaringen, att Danmark i de tre kronorna såge ett minne af de tre rikenas forna förening. Konung Gustaf lät dervid bero, ehuru han i sitt sinne väl betänkte, hvad som låg under detta »blommerade sken». När derefter år 1555 en ny upplaga af den äldre danska rimkrönikan utkom, lät Gustaf derpå till svar utgå en rimbok, »mest af hans egen mun diktad och hopsatt». Ar 1558 utkommo tvänne upplagor af denna rimbok. Konungen skrifver den 17 November detta år till sin son Johan: »De danske hafva satt in tre kronor i sitt vapen och låtit oss till försmädelse utgå en spottkrönika. Så hafve vi gifvit svar på samma krönika, deraf vi ock vela låta dig några exemplaria bekomma, så snart några uppå prentet rede blifva.»
Emellertid ledde det icke för det närvarande till något fredsbrott, ehuru visserligen icke lång tid förflöt, innan man fick erfara, hvad danskarne hade för mening med de tre kronorna i sitt riksvapen.
Men på östra gränsen fick Gustaf deremot ett krig under det sista tiotalet af sin regeringstid, som kostade honom och riket dryga penningesummor. Detta leder oss till Finland.
Denna del af Sverige hafva vi icke berört sedan begynnelsen af Gustaf Wasas historia. Hufvudhändelserna hafva legat inom det egentliga Sverige. Men Finland var derför alldeles icke af konung Gustaf förgätet. En mängd bref finnas som röra Finland. De innehålla klagomål öfver herrarnes och hans embetsmäns förtryck och ådagalägga således, att samma olägenheter tryckte denna landsdel som det öfriga riket, ehuru Finlands aflägsenhet gjorde våldsamheterna der större och svårare, i samma mån som de brottslige trodde sig säkra för konungens straff. Han var dock sjelf flera gånger öfver till Finland, och han förordnade gode män att å hans vägnar hålla konungsräfst derstädes.
Å en annan sida herskade mycken råhet och vildhet hos befolkningen. De svenske nybyggarne i Österbotten, som enligt konungens uttryck i sitt bref till sin fogde år 1551 »rest sig sköna hemman på skogarna», öfverföllos det nämnda året af tavasterna och fingo sina gårdar uppbrända. Man finner äfven brott, hvilka i Sverige »voro fast främmande och sällsynta», här begås, såsom förgiftningsbrott. För sedernas mildrande och den rena trons utbredande inom Finland hafva vi för denna tid att anteckna namnet på en framstående man i Finland, nemligen Åbobiskopen, eller ordinarius derstädes, Michael Agricola. Han var född i Nyland i Perno socken och var, liksom Olaus Petri, Luthers och Melanchtons lärjunge, samt, innan han blef biskop, skolmästare i Åbo. Han var född finne och öfversatte nya testamentet, Davids psalmer, kyrkohandboken samt kyrkopsalmer och de första undervisningsböcker på sitt språk.
Staden Helsingfors grundlades af konung Gustaf, och Ekenäs fick stadsprivilegier. Synnerlig omsorg egnade han åt slottens befästande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
