Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Tre Kronor." Ryska kriget - Slutet af konung Gustafs historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Moskwa, skref hertig Johan och utverkade dagens framflyttande till Fastlagen följande året. De qvardröjde nu i Viborg till den 10 Januari 1557, då de drogo inåt Ryssland och kommo den 28 i samma månad till Nowgorod, der de uppehöllos till den 8 Februari, hvarpå de ändtligen den 21 Februari anlände till Moskwa.
Utanför staden mötte dem en bojar med 100 man, som förde dem till deras herberge, der han efterfrågade och antecknade de skänker, som sändebuden förde med sig till storfursten, hvarpå han aflägsnade sig, lofvande dem att snart erhålla företräde. Den 24 Februari kallades de också till storfursten, hos hvilken de blefvo bjudna till måltids och väl emottagne. Men sedan fingo de intet företräde förr än den 9 Mars, »emedan storfursten fastade och lefde gudeligen, så att han i den tiden ingen handel företaga plägade». Men derefter bedrefvos underhandlingarna utan afbrott, och den 2 April undertecknades freden, som skulle vara i 40 år. Gränserna skulle bestämmas genom sammanträde vid gränsen af begge rikenas fullmäktige den 17 April.
Det berättas, att storfursten, som funnit mycket behag i den svenske erkebiskopens stilla och värdiga väsende, önskat höra ett samtal mellan honom och sitt presterskaps öfverhufvud, patriarken i Moskwa. Som denne emellertid hvarken kunde latin eller tyska, måste samtalet ske på grekiska och den tillstädesvarande tolken öfversätta allt hvad som yttrades. Det märktes dock snart, att tolken icke heller kunde grekiska, utan drog i häftigheten till med hvad han kunde hitta på, emedan han af fruktan för sitt lif icke vågade bekänna sin okunnighet. Till slut blef hans öfversättning så besatt, att biskop Michael från Åbo, som förstod ryska, brast ut i skratt. Till all lycka för tolken befalte storfursten snart, att samtalet skulle upphöra. Men erkebiskop Lars fick en stor guldkedja af storfursten, som tillika utan lösen gaf tjugu svenska krigsfångar friheten.
Den 3 April begåfvo sig de svenske herrarne på återvägen och anlände till Viborg den 10. Finland led en stor förlust derigenom, att biskop Michael hastigt dog dagen förut i byn Savaste, just som man efter hans egen begäran skulle hjelpa honom upp ur slädan. Han blef af erkebiskop Lars begrafven i Viborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
