Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af konung Gustafs historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förkunskapa, hvad vi hafva för händer; och efter förbemälte vår käre son af naturen är något misstänksam, så förhjelpa och tillskynda samma padder, som han hafver hos sig, att han under tiden tager sig obetänkte saker före.»
Erik infann sig dock jemte de öfrige sönerne på utsatt tid i Stockholm. Gustaf kom sjelf mellan 10 och 11 om aftonen den 16 Juni och mottogs af sina söner, ridderskapet och adeln, biskoparne eller ordinarii, såsom de nu kallades, med det öfriga presterskapet samt köpstadsmän och allmoge. Utom ridderskapet och adeln samt »ordinarii» voro tvänne beskedlige prestmän och tvänne bönder från hvart härad samt fyra borgare af hvarje köpstad kallade till riksdagen. De tillsades att samla sig den 25 Juni efter middagen på slottet i den stora salen, som kallas rikssalen.
När alla ständerna vid den bestämda timman voro församlade, inträdde konungen, omgifven af sina söner och tog plats på sin tron. De trenne äldste sönerne togo plats vid hans venstra sida, och den yngste, en liten gosse om nio år, stod vid faderns knän. Det var högtidligt att se den gamle mannen med konungakronan på de grå lockarna, det långa silfverhvita skägget nedhängande öfver bröstet och den konungsliga skruden, omgifven af sina unga, kraftfulla söner. Hvilken fullhet af förhoppningar låg icke sluten inom denna krets af en lång lefnads rika erfarenhet lemnad i arf åt sönernes friskare krafter, hvilka hunnit mogna under den gamles ögon! Och likväl, huru föga skulle framtiden hålla hvad stunden lofvade! Ingen af de nu närvarande kunde ana, huru den gamles verk skulle skakas i sina minsta fogningar under dessa löftesrike söners hand, ingen, att när allt var drifvet till sin spets, Gustafs verk skulle räddas af den yngste sonens hand, han som nu stod vid sin faders knän och med barnslig oskuld blickade omkring sig i den stora samlingen!
Konungen helsade ständerna med ett tal, hvari han förde dem till minnes, huru detta konungarike, deras kära fädernesland, fordom varit i stort betryck och elände under främmande herrskap och konungar, sist under den omilde tyrannen konung Christian, hvilken Gud genom honom lät straffa och fördrifva. Detta hade de väl alla hört, och de som till åren komne voro hade det förnummit, men ingen, hvarken hög eller låg, herre eller tjenare, gammal eller ung borde någonsin förgäta denna gudomliga hjelp och förlossning.
»Ty hvem eller hvad man var jag», sade han vidare, »att sätta mig upp mot en slik mäktig konung, som icke allenast regerade öfver tre konungariken, utan ock med den väldige kejsar Carl af det namnet den femte och med de förnämsta furstar i Tyskland befryndad. I sen mig nu i ett kungligt palats, men det bör eder icke vara förgätet, att för fyratio år sedan detta syntes för alla menniskors ögon omöjligt, när jag gick i skog och öde fjell och ömkligen måste sticka mig undan för fiendens svärd. Denna förändring har jag varit för ringa att uträtta; men Gud har drifvit verket och gjort mig till sin undersman, han densamme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
