- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
303

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges första Östersjöbesittning - Katarina Jagellonica

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intogs af Sturarne. Vi få snart tala derom. Nu skola vi först se, huru saken mellan konungen och hertig Johan utvecklades.

Katarina Jagellonica.


Hertig Johan friade till den polska konungen Sigismund II:s syster Katarina, som i vår historia nämnes Katarina Jagellonica, hvarmed betecknas hennes härstammande från en gammal lithauisk storfurste, hvilken hette Jagello och blef konung i Polen år 1386, således på den tid, då Albrekt af Meklenburg var konung i vårt land.

Till en början hade konung Erik intet emot detta sin broders frieri, utan lyckönskade honom till Polens krona, hvarpå genom detta giftermål utsigter öppnades för honom. Ty konung Sigismund var barnlös. Men grefven af Teczin, hvilken kom såsom sändebud från Polen till Stockholm, talade med Erik sjelf i detta ärende och erbjöd sig att, när en gång tronen blef ledig i Polen och konungaval der skulle ske, arbeta för konung Erik sjelf.

Johan hade emellertid erhållit konungens tillstånd att personligen infinna sig i Polen för att der afhandla sitt giftermål, och han hade äfven begifvit sig på väg samt tagit med sig ett ansenligt förråd af konung Gustafs hopsparda silfvertackor. Men knappt var hertigen afseglad, förr än Erik ångrade sitt gifna löfte. Anledningen dertill får väl sökas i fiendskapen mellan Sverige och Polen samt i det onaturliga af en för nära förbindelse mellan en svensk furste och Sveriges fiende, hvarförutom broderns derigenom förstärkta makt måste blifva ett föremål för Eriks fruktan. Han skickade bud till Johan med befallning att återvända. Men denne fullföljde sin färd och träffade sin brud i Wilna samt fullbordade sitt giftermål. Det var den 4 Oktober 1562.

De vilkor, som Johan härvid förband sig till, äro icke kända, men det berättas att han lofvat uppföra sig som en fri och sjelfständig furste, och af hvad som sedan inträffade är detta icke osannolikt. De många silfvertackor, som han medfört, lemnade han såsom lån åt sin svåger, den polske konungen, och erhöll derför i pant sju slott i Lifland. Underrättelsen härom väckte, såsom naturligt var, i hög grad konung Eriks missnöje och han ansåg sig böra hålla säkert öga på sin broder, ehuru han ännu icke skred till några kraftigare mått och steg. Man har ett bref från honom af den 20 November till Svante Sture i Reval, som belyser detta. »Vidare käre frände» — skrifver han i ett postscriptum till detta bref — »vilje vi eder gunsteligen icke förhålla, att sedan detta bref beslutadt[1] var, blef oss berättadt, det högbemälte vår käre broder Johan skall sig hafva aktat att draga landvägen från Riga och intill Pernau och Refle. Och efter vi väl kunna tänka, att hans kärlighet hafver nu på denna tiden många främmande med sig, både polackar

[1] Afslutadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/3/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free