Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Eriks frierier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
giftermålsförslaget, svarades, att sändebuden skulle vända sig till drottningens möderneslägt, hertigarne af Guise i Frankrike, emedan drottningen sjelf ej kunde lemna något svar, då hennes sorgetid efter konung Frans II i Frankrike ännu ej var tilländalupen. Detta giftermålsförslag gick om intet, liksom det engelska. Men medan underhandlingarna härom pågingo, finner man Erik sysselsatt med ännu andra sådana på andra håll.
Tvänne tyska prinsessor blefvo föremål för konungens giftermålsplaner. De voro Renata af Lothringen och Christina af Hessen. Renata var dotterdotter af Christian II och hade derigenom arfsanspråk på så väl Danmark som Norge. Frieriet till henne ledde lika litet till något giftermål som frierierna till de öfriga, men det har fått en viss betydelse, emedan det är förknippadt med en man, hvars sorgliga slut vi här nedan få lära känna. Konung Erik afsände nemligen år 1566 Svante Stures äldste son Nils som sitt sändebud till Lothringen. Här hade han i detta ärende framgång och han återkom med prinsessans ja och ring. Såsom upplysande de anspråk, konung Erik hade på sin blifvande brud, må vi anföra hans befallning till sina sändebud år 1565 med afseende på denna lothringska prinsessa. De skulle upplysa honom - heter det - om hon vore frisk, däjelig och väl växt, icke mycket mager och spärrlemmad, hvitlätt med oförfalskad färg; stötte ock håret något i svart, så låge ej makt derpå, endast hon kunde behaga i förenämnda stycken, vore med goda seder och åthäfvor begåfvad samt icke spotsk utan lustig. — Huru Nils Sture mottogs vid sin återkomst, blifva vi snart i tillfälle att omtala.
Konung Erik, hvilken synbarligen bedref denna sak utan att låta leda sig af någon personlig böjelse, öfvergaf snart tanken på Renata och vände sig till landtgrefve Filips af Hessen dotter, den ofvannämnda Christina. I Augusti 1562 afskickades dit sändebud, hvilka snart återkommo med det gynsamma svar, att i Maj följande året den kungliga bruden skulle vara färdig att afresa. Nu afsändes en ståtlig beskickning — det var i Februari 1563 — för att bringa underhandlingarna om detta giftermål i fullbordan. I spetsen för denna beskickning, som tog vägen genom Danmark, stod Sten Eriksson Leijonhufvud.
Sändebuden blefvo uppehållne i Danmark, emedan konung Fredrik ansåg det med sina fördelar öfverensstämmande att hindra den svenska konungens förbindelse med utlandet. Man gaf till förevändning, att de måste afbida konung Fredriks pass, innan de fingo fortsätta resan. Detta lät dock väl länge vänta på sig, så att tålamodet förgick herr Sten Eriksson, och han förklarade, att han ville resa utan pass. Detta blef honom naturligtvis förnekadt, och då hotade han att bana sig väg genom vakten med våld. Detta hade ingen annan verkan, än att så väl herr Erik som de öfriga sändebuden blefvo insatte i fängelse, der de måste uthärda tvänne år.
Å en annan sida anhöll äfven landtgrefven af Hessen om fri resa för sin dotter genom Danmark. Men konung Fredrik sade nej äfven till denna begäran. Detta väckte konung Eriks harm, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
