Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget med Danmark åren 1563, 1564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med omsorg vårdat den örlogsflotta, som fadern skapat. En ärofullare sjökrigshistoria än under Erik XIV har icke heller Sverige att uppvisa. För det nämnda året hafva vi att anteckna en strid vid Öland.
Jakob Bagge, numera en till åren kommen man, var öfverbefälhafvare öfver flottan. Han gjorde på högsommaren en landstigning på Gotland och mötte derefter vid Öland de förenade danska och lybska flottorna, hvilka tillsammans utgjorde 33 skepp. Den danska flottan anfördes af en gammal sedan Grefvefejden pröfvad sjöhjelte Peder Skram, som nu var öfver 70 år gammal. Den svenska flottan bestod af 18 skepp. Jakob Bagge tvekade dock icke att våga en dust med öfvermakten, och striden, som började på morgonen, varade hela dagen. När aftonen kom, ville Jakob draga sig inåt skären, men då Peder Skram förföljde honom, vände han om och förnyade striden. Det var ett nappatag på gammalt vikingavis, och mycket folk föll på begge sidor. Danske underamiralen Frans Bilde blef skjuten och det danska amiralskeppet illa skadadt. Mörkret gjorde slutligen ända på striden och skilde båda flottorna åt, utan att någondera kunde berömma sig af segern.
Konung Erik var emellertid icke belåten med denna strid. Han hade väntat sig något bättre. När Bagge begärde att få lägga flottan i vinterqvarter och laga de illa medfarna skeppen, blef konungen mycket missnöjd, och han hotade till och med att med spott och spe låta föra amiralen »i fisksumpar och annan forderskap» till Stockholm, hvarjemte han befalte, att de sjömän, »som ej velat längre på hösten låta bruka sig på sjön», skulle straffas med indragning af deras löner.
Skymfen för den tappre amiralen uteblef dock, och härmed utgick året 1563.
Året 1564 öppnades med ett försök att taga Bohus, som dock misslyckades. På den sex qvarters tjocka isen framfördes det svenska fältskyttet under befäl af Clas Fleming. Men oaktadt isens tjocklek sjönko kanonerna och bland dem en af ovanlig storlek, som bar namnet Skäggan, och om hvilken det talet gick, att »när Skäggan började gnägga, reste sig murar och väggar»! Det var ock sträng vinter, så att mycket folk ihjelfrös. Belägringen måste till följd häraf upphäfvas, och konung Erik skref ett bannebref till Clas Christersson Horn, att han förhållit sig »obeskedligen». Kort derefter fick dock den tappre mannen befallning att befästa Kalmar, och då kallade konungen honom »sin käre herr Clas».
Men Jemtland och Herjedalen intogos, och ett anfall förbereddes på Norge. En fransman vid namn Claude Collart, som var en bland konungens gunstlingar, fick befälet öfver den styrka, hvilken inföll i det nordanfjellska Norge. Han intog ock Trondhjem, men efter denna framgång gaf han fritt lopp åt sin böjelse för lösaktighet, lefde i sus och dus på slottet med en skön qvinna, som han tog från hennes man i staden, och höll så fort, tills en dansk krigsstyrka kom och tog honom till fånga.
Flottan var detta år dubbelt så stark som det förra. Med 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
