Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökriget under Clas Christersson Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiendtliga skepp, hvilka icke vågade afbida något anfall, utan fyra uppbrändes och de öfriga fyra flydde. Som Sverige ej hade krig med det land, hvars skydd de sökte, förföljdes de icke, men alla flaggor från de afbrända skeppen medtogos såsom segertecken. Den svenske amiralen fick emellertid veta, att lybska flottan låg vid Falsterbo, och han styrde derför kurs ditåt. Men knappt blef han synlig, förr än lybeckarne drogo sig inåt sundet att förena sig med den danska flottan vid Köpenhamn.
Herr Clas seglade sålunda obehindrad in i sundet och visade sig plötsligt en söndag — det var den 27 Maj — framför Köpenhamn. Allt folket och äfven konungen befunno sig i kyrkan, när med ens som en löpeld underrättelsen spred sig om fiendens ankomst. En allmän bestörtning och förskräckelse utbredde sig i den danska hufvudstaden. Konungen sjelf ilade hufvudstupa ut ur kyrkan och upp på slottet, der en ståtlig bröllopsmåltid var tillredd för en af hans herrar. Vid åsynen af de dukade borden slog konungen sina händer tillsamman och utropade: »Här lära andra gäster komma till måltids, än dem jag väntat!» Emellertid var konung Fredrik, sedan den första bestörtningen lagt sig, ingalunda den som öfverlemnade sig åt en hopplös förtviflan. Han gjorde allt för att väcka mod och tillförsigt hos Köpenhamnarne, bad dem med tårar i ögonen förblifva trogna och lät ro sig ut till den på redden liggande lybska flottan för att likaledes uppmana dessa sina bundsförvandter till trofasthet och tapperhet. Det var ett ögonblick af den högsta spänning och oro, en påminnelse om hvad det kunde kosta att leka med Sveriges tre kronor.
Emellertid blef det ingen strid af. Clas Christersson vågade sig ej för nära land med sina stora skepp. Men han låg stilla i sundet och tog der alla fartyg, som ämnade sig till Danmark med lifsmedel och krigsförnödenheter. Tillika uppbar han tull af alla fartyg, som skulle fram genom sundet — icke mindre än 250 holländska skepp måste då erlägga tull till den svenske amiralen i stället för till den danske konungen. En hop skutor togos från fienden, och på en af dem befann sig en brefdragare, som de lybske sändt till sin amiral. Genom honom fick Clas Christersson veta, att ett stort nytt skepp, så stort som hans eget amiralskepp St. Erik, låg vid Travemünde, och att lybeckarne till hån för svenskarne gifvit det namnet Styr-Sveden. Detta fartyg skulle med det första komma till den lybska flottan. Men den 30 Maj kom Clas Christersson till Travemünde. Styr-Sveden, som låg der så stolt med sina väldiga kanoner på redden, vågade icke afbida de svenska, utan kastade all sin barlast öfver bord och styrde upp på sanden, der han lade sig tvärt för på 6 alnars djup. Der var han alldeles oåtkomlig för de svenska skeppen, hvilka derför lemnade Travemünde och seglade öster ut, sedan ett danskt skepp och tvänne lybska blifvit uppbrända.
Under tiden utlopp den danska flottan under anförande af Herlöf Trolle. Tillsammans med den lybska flottan hade nu fienden 28 skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
