- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
321

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökriget under Clas Christersson Horn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enkedrottning Katarina och fröknarna, konungens systrar, samt slutligen öfriga anförvandter, både fruar och jungfrur.

Till de dödes minne skall konungen sjelf författat deras grafskrifter[1]. Den öfver Peder Axelsson lydde så:

»Peder Axelsson Banér, den ädela man,
adels ära och trohet aktade han
mer än vällust och egen välfärd,
gods, egor och dess värd’.
Som en adelig hjelte vig och stark
sökte han de skepp af Dannemark,
ridderlig lät han sina flaggor flyga,
de fångna skepp skola det betyga.
Nykter att strida var hans sed,
der striden var starkast, var han med.
De svenska förde han troligen an,
på Svanen var han en höfvidsman;
den dag hans hufvud lades ned,
den svenske amiralen sig gaf dervid,
Gudi hafver han offrat sin själ,
för Sverige föll han, och må ganska väl.»


Dessa minnesord inhöggos sedan med gyllene bokstäfver i en svart och hvit marmorsten, som insattes midt emot ingången på norra väggen i Sturegrafven.

Minnesskriften öfver Sten Sture hade följande lydelse:

»Herr Sten Sture den ädle och unge hjelt
efter rätt adelsära var hans sinne stält.
I underdånighet lät han sig finna
till att ära inlägga och seger vinna,
Med de danske lyste honom redeligen fäkta
bland trogna svenska herrar och landsknektar.
Det var hans uppsåt och idkeliga tal:
slår flux uppå den danske amiral.
Frimodigt som en hjelte han då stod,
när hans stallbroder Per Banér låg död i sin blod.
Han bråddes uppå sin faders art,
sitt lif och blod hade han ospardt,
uti sin trohet är han redeligen fallen,
hos Gud är han evinnerligen behållen.»


I Augusti gick Clas Christersson åter till sjös. Han påträffade den lybska flottan, som han jagade framför sig, uppbragte flera fartyg och återvände icke förr än båda de fiendtliga flottorna voro aftacklade.

Följande året — det var den 28 April 1566 — seglade en ståtlig flotta om 68 skepp, alla väl utrustade, ut från Sverige, och herr Clas Christersson var fortfarande öfveramiral. Men i Östersjön syntes ingen fiende till. Herr Clas seglade nedåt Bornholm, men ingenstädes visade sig ett fiendtligt örlogssegel. De danska och lybska flottorna lågo stilla på Köpenhamns redd, och var det för att rusta sig i ordning, så gick dermed så långsamt, att det väl berättigat svenska historieskrifvare att säga, det de fiendtliga flottorna icke vågade sig ut.

Som fienden emellertid, der han låg i sundet, anhöll alla fartyg, hvilka voro lastade med salt och ämnade sig till svenska hamnar, så seglade Clas Christersson dit. De tagna saltfartygen befriades och fingo fortsätta sin färd till Sverige, men icke nog dermed, herr Clas låg qvar i sundet och uppbar sundska tullen, utan att danska och lybska flottorna vågade hindra det. Dessa höllo sig så nära under land, att de ej kunde angripas. Så fortfor det ända till början af Juli, då Clas Christersson återförde flottan till Dalarö.

[1] Enligt senare uppgifter skulle Mårten Helsing varit dessa grafskrifters författare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free