- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
333

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtkriget - Skymfen mot Nils Sture

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grefve Peder[1], alldenstund vi allaredan nogsamt hafva försökt, hvad han i så måtto duger. Vi kunna icke heller tänka, att herr Gustaf Olsson[2] skall vara dertill bruklig, efter han är för mycket simpel och icke så hård och allvarsam, såsom det embete kräfver, och för den skull föga godt regimente med krigsfolket hålla kan eller någon synnerlig hörsamhet med dem hafva. Det ock herr Carolus Demornaj[3] blifver dertill nämnd, det synes oss icke heller bära åt, efter han icke något synnerligt hafver låtit påskina, det han hafver ment saken med något allvar emot fienden, sedan han blifvit gift, utan vill nu fast hellre vara hemma än något ansenligt mot dem uträtta.»

Desse voro nu de främste i riket, och med undantag af de Mornay brukade och bepröfvade i krigiska värf redan af gamle kung Gösta. Rörande männen af, att vi så må säga, andra ordningen, en Åke Bengtsson (Färla), en Jakob Henriksson och Ivar Månsson, yttrar sig konungen på följande sätt: »Åke Bengtsson skulle väl vara dertill tjenlig, dock kunna vi icke väl umbära honom från den ort, der vi nu honom hafva förordnat.» Han hade nemligen mot slutet af förra året blifvit befälhafvare på Varbergs slott. »Jakob Henriksson» — fortsatte konungen — »kunna vi ock på denna tid icke väl bruka dertill för den orsak skull, att vi tänka, det han nu föga anseende hafva skall hos krigsfolket, sedan den olycka senast hände uti Halland. Så är ock Ivar Månsson väl en duglig och behjertad krigsman för sin person. Dock är han icke till en fältöfverste tjenlig, alldenstund han är för mycket foss[4] och hastig.

Slutligen den 4 Juli utfärdades »instruktion och befallning» för konungens syskonbarn, hertig Magnus af Saxen »att hafva öfversta befallning öfver konungens krigsfolk mot den danska och norska gräns».

Under mellantiden tilldrog sig en händelse, som fullbordade de förnäme herrarnes och konungafrändernes missnöjda stämning mot konungen och utgör början till den sorgliga tilldragelse, hvilken för honom medförde förlusten af kronan.

Skymfen mot Nils Sture.


Svante Sture och Märta Leijonhufvud hade tillsammans fjorton barn, af hvilka de fyra äldsta dogo redan i barnaåren. Af de vid denna tid lefvande var Nils Sture den äldste. Han var född den 20 Juni 1543 och således vid denna tid nära 23 år gammal. Han var till sitt yttre en skön man med ljust hår, hade dertill åtnjutit en god uppfostran, så att han var kunnig och skicklig, samt var så väl genom sitt namn

[1] Brahe.
[2] Stenbock.
[3] de Mornay.
[4] Foss eller fos, fus är ett gammalt, ännu i landskapsmålen brukligt ord, som betyder djerf, dristig. Vi hafva det qvar i högsvenskan i ordet framfusig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free