Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Göran Persson
- Konung Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göran Persson sin vilja igenom och tecknade ännu ett blad med blod i Sveriges häfder. Det är det gräsliga i hvad som då timade, som bredt sin färg öfver Göran Perssons minne. Tecknar sig bilden af Clas Christersson Horn såsom den ljuse riddaren vid konung Eriks sida, så blir Göran Persson den mörke, och i folkmedvetandet kommer alltid denne man att gälla som sin konungs onde rådgifvare. Vi öfvergå nu till konungen.
Konung Erik.
Inom den tiderymd i vår historia som bär konung Eriks namn, samlar sig, när man betraktar honom såsom offentlig person, det goda i början, det onda i slutet af densamma, och skiljepunkten bildas af broderns, hertig Johans, fängslande. Vi vilja här med några ord beröra det förra, det senare tecknar sig sjelft i de följande berättelserna.
Vi hafva redan talat om konungens försök att åstadkomma en ständig öfverdomstol under namn af »konungens nämnd». Ledamöterne i denna domstol, hvilka dock icke alla ständigt tjenstgjorde, skulle på vissa tider hvart tredje år draga omkring i hvar landsända i de förnämsta städer, synnerligast vid de stora marknaderna, och der förhöra alla ärenden, som icke hade kunnat slitas för lagman. Men icke blott sådana, som varit före vid underdomstol, företogos till afgörande af den kungliga nämnden, utan de flesta afgjordes af denna i både första och sista hand. Bland anledningarna till inrättandet af denna domstol nämnes, att det ej var möjligt för konungen sjelf att allas klagomål förhöra och deröfver döma. Allmogen skulle förmås att bidraga till domarens underhåll, eftersom domstolen var inrättad till allmogens bästa, och konungen ville icke dertill använda saköresmedlen, emedan det gåfve anledning till missbruk; icke heller försloge rikets årliga inkomst att betäcka denna utgift.
Konungens nämnd omtalas redan i konung Eriks hofordning af den 19 November 1560, och var sedan dess eller åtminstone från och med 1561 i verksamhet, ehuru domboken, som förvaras i riksarkivet, icke begynner förr än med den 11 Februari 1562. Den här omnämnda hofordning motsvarar den gamla gårdsrätten och angick hufvudsakligen hoffolket så väl inom som utom konungens hof, innehållande bestämmelser om gudstjensten, om förgripelse mot konungen och regeringen, hoffolkets lydnad mot sina förmän, hofembetsmäns trohet i tjenst och förvaltning, lifvet inom och utom konungaborgen samt inbördes skyldigheter o. s. v.
Det torde nu förvåna mången att finna den kungliga nämnden döma Nils Sture efter dessa hofartiklar. Men detta var icke något enstaka fall, utan man finner i domboken hofartiklarna åberopas oftare än Sveriges lag. Detta var icke heller något nytt och egendomligt för Eriks regering, utan redan hans fader, konung Gustaf, hade förordnat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0352.html
