- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
354

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morden i Upsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och säges han i sitt embete hafva varit »girig, hatfull, tvär, obillig och orättrådig». Han synes således hafva varit en värdig ledamot af det stallbrödraskap, der Göran Persson var den förnämste.

Att samtalat mellan konungen och denne man var sådant, som Göran Persson ville, är tydligt. Det gick naturligtvis i samma riktning, som Göran sjelf angifvit med det för Erik i hans nuvarande sinnesstämning öfverväldigande budskapet, att hertig Johan sluppit ur sitt fängelse och börjat uppror. Tonerna i detta qväde kände konungen allt för väl, och det behöfdes blott att med en och annan väl afpassad antydning om hvad som deraf skulle följa bringa konungen alldeles utom sig. Att hertigen skulle draga sin möderneslägt med sig, det var för konungen uppenbart, och så skulle han dock sjelf till slut duka under för »det ljusa hufvudet». Men ännu hade han de förnämsta medlemmarne af denna möderneslägt i sitt våld, och han skulle icke släppa dem. Och så vände konungen tillbaka till slottet.

Då var han ytterst upprörd. På borggården mötte honom riksprofossen Peder Gadd jemte flera drabanter, hoftjenare och knektar. Bland denna samling var Peder Velamsson, Göran Perssons systerson, Långe Holger samt Håkan Länk och Jöns Bengtsson Stockebengel de förnämste. Hvad Peder Gadd beträffar, så var det embete, som han beklädde, på denna tid i högt anseende, emedan han var ett slags domare, icke såsom i våra dagar en blott och bart rättsbetjent.

Med vildt flammande ögon ryckte konungen upp sin dolk och rusade, åtföljd af de ofvannämnde, till Nils Stures fängelserum. Man hörde den fångne herren sjunga psalmen:

Må jag olyckan ej undgå,
        men ogunst få
af verlden och dess förste;
så vet jag dock en säker konst
        att söka gunst
hos Gud, som mig kan trösta!


Men nu var icke konungen i den sinnesstämning, att psalmens ord på honom kunde göra något intryck. När dörren öppnades till fängelserummet, fann man fången liggande i sängen och läsande i sin bönbok. Konungen kom först in i rummet, och han ropade till herr Nils: »Är du nu här, din riksförrädare!» Herr Nils sprang upp ur sängen och kastade sig på knä för konungen. »Allernådigste konung» — sade han — »jag är ingen förrädare, utan har troget tjent och vågat mitt lif för eders maj:t.» Konungen svarade honom med att stöta efter honom med dolken, som träffade honom i armen och fastnade. Herr Nils drog ut dolken, aftorkade blodet och kysste fästet samt återlemnade den åt konungen, i det han sade: »Nådige herre, skona mig, jag har ej förtjent onåd!» — »Hör, hur den skälmen kan bedja för sig!» — ropade dervid konungen, och nu sprang Peder Velamsson fram och stack sin bardisan genom ögat på herr Nils, så att udden stack ut baktill. »Du är ändå en förrädare och derför skall du hafva detta» — utropade dervid den vilde drabanten, som bar enskildt agg till herr Nils, emedan denne ofta skämtat med honom deröfver, att han var enögd. Herr Nils störtade till golfvet i sitt blod, men hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free