Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morden i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den förres ställe, och med utropet: »Kan icke du, så kan jag!» började han rycka Sturens tjenare från dörren så våldsamt, att denne stötte mun och näsa i blod. Dörren flög derunder upp, och när grefven fick se sin illa tilltygade tjenare, frågade han: »Hvi slår du min dräng?» Knekten svarade blott: »Du får nog värre sjelf.» Och nu började den gamle mannen finna, att något allvarsamt förestod, hvarföre han sporde: »Hvi kommen I hit? Konungen har i dag tillsagt mig sin gunst och nåd. Jag må väl få hafva frid i mitt fängelse.» Då inföll Peder Gadd: »Liten frid är eder detta. Befaller eder i Guds händer, ty oss är ålagdt att taga eder af daga!» — »Gören då, som ärlige och kristlige män» — svarade Svante — »och låter mig först få skriftermål och aflösning!» Men Peder Gadd sade dertill: »Det är för sent på dagen, vi kunna icke få någon prest!» — »Så befaller jag min själ i Guds hand, min kropp är lemnad i menniskors!» — suckade Svante, och en knekt sprang fram och riktade mot honom en stöt, som träffade i axeln. »Gud vare mig nådig!» — utropade dervid den olycklige — »du arme man stack ej rätt!» Och dermed vecklade han sparlakanet om sig och pekade sjelf på hjertat, att mördarne måtte träffa rätt. Några ögonblick derefter var han död, genomborrad af flera styng. Den ofvannämnde Jöns Stockebengel fullbordade illgerningen med att skära strupen af den döde.
Från Svante Stures fängelse gingo bödlarne till Abraham Gustafsson Stenbocks. Denne lät utan motstånd genomborra sig, men så icke hans olycksbroder Erik Sture och Ivar Ivarsson. Desse uppfördes ur sitt osunda fängelse för att få, som det sades, bättre boning. De fördes till ett rum i bottenvåningen på södra sidan, och här börjades den blodiga leken med dem. Men en hop ved låg i rummet, och de båda herrarne grepo hvar sitt vedträd och försvarade sig dermed så kraftigt, att tvänne af knektarne stupade, innan de sjelfve, öfverhöljde af stick- och huggsår, föllo döde ner. Herr Erik föll för ett klubbslag, men man räknade sedan ända till 37 sår på hans kropp. I herr Abrahams fickor hittades det intyg, enligt hvilket han endast på konungens uttryckliga befallning undertecknat brefvet till Josua Genewitz.
Till detta rum fördes de öfriga liken och här fingo de ligga i sitt blod i fjorton dagar. Och slottsporten hölls säkert stängd, så att icke kännedomen om hvad som timat skulle allt för hastigt spridas, och maten, som de fångne herrarnes anhöriga uppsände till slottet, mottogs såsom vanligt af Peder Gadd och slottsknektarne, men förtärdes ock af dem.
Orsaken till detta hemlighållande var den, att man ville, så vidt möjligt var, gifva laglighet åt gerningen, innan den bekantgjordes. Detta blef Göran Perssons sak. Han sammankallade ständerna — det var på andra dagen efter mordet — och lyckades verkligen med lock och pock förmå dem att underskrifva en dom, som han redan i ständernas namn hade uppsatt. Och det berättas äfven, att undertecknandet skedde, utan att domen ens upplästes. Men domen, om den skulle fylla sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
