- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
363

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Eriks ånger - Kriget mot Danmark 1567, 1568. Konungens giftermål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen trogen, att erkänna hans söner med Karin Månsdotter såsom rätte arfvingar till Sveriges krona, förlåta alla dem som gjort honom och hans furstinna emot, med undantag af Göran Persson, Henrik Horn och Herman Fleming, så vida de icke bättrade sig, samt söka medla fred med Polen. Hertigen underskref allt och återfördes sedan till Gripsholm. Tvänne gånger derefter, den 19 och 21 Oktober, sammanträffade bröderne, och derefter lemnade Johan Gripsholm. Han skulle med sin furstinna hafva sin hofhållning på Kungsör, i hvars vackra omgifning han skulle få förlusta sig med jagt och annat tidsfördrif.

I sin dagbok har Erik sjelf antecknat förlikningsvilkoren, men så att de tydligt röja hans olyckliga själstillstånd. Stundom tänker han sig som konung, stundom som fånge. Han anhåller att få fritt disputera med Johan om religionen, att få skrifva med sanning sin egen historia, att få uppresa en triumfbåge af marmor o. s. v. Mot slutet af året blef det bättre med honom. Vid jultiden återvände han, såsom vi hafva nämnt, till Stockholm och här företog han en handling, som jemte de andra under detta betydelsefulla år bidrog att påskynda utvecklingen af hans öde.

Han framlade på årets sista dag för rådet sitt giftermålsförslag med Karin Månsdotter. »Rådsherrarne» — heter det i hans dagbok för denna dag — »bekräftade med sina sigill giftermålskontraktet mellan mig och min hustru och lofvade att hålla henne för verklig och laglig drottning och att de skulle erkänna hennes söner efter giftermålet för sanna och lagliga arfvingar till Sveriges rike».

Dermed slutade »konung Eriks olyckligaste år».

Kriget mot Danmark 1567, 1568.
Konungens giftermål.


Under tiden medan dessa olyckor timade omkring konungens person, fortfor kriget både i Lifland och mot Danmark. I det förra landet ledo svenskarne ett betydligt nederlag i början af år 1567 och förlorade Pernau. Men det svenska väldet derstädes upprätthölls dock, mycket till följd deraf att vänskapen med Ryssland bibehölls. Vi få framdeles tala derom närmare.

Till Norge skickades likaledes i början af år 1567 en krigshär under anförande af Johan Siggesson (Sparre), och Hammershus eröfrades, men belägringen för Aggerhus misslyckades, och den svenska styrkan måste draga sig tillbaka utan att hafva vunnit några verkliga fördelar. Farligare blef det tåg, som danska hären under anförande af Daniel Rantzow och Frans Brockenhusen på hösten gjorde in i sjelfva hjertat af Sverige.

Den 14 Oktober bröt Rantzow upp från Halmstad och tågade in i Småland, der han uppbrände Jönköping. Han fortsatte oförskräckt sitt tåg öfver Holaveden in i Östergötland, der han snart stod framför Vadstena, hvilken stad han uppbrände den 15 November. Fem dagar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free