Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark 1567, 1568. Konungens giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derefter delade Linköping samma öde. En af de första dagarne i December lades Söderköping i aska och kort derefter den del af Norrköping, som låg söder om Motalaström. De danske tillstå sjelfve, att om en svensk styrka anfallit dem i Söderköping, så hade de varit förlorade; ty de voro så öfverlastade af sitt rika byte, synnerligast Rostocker-öl, att de voro oförmögne till något motstånd. Emellertid voro de nu herrar öfver Östergötland och hade sitt hufvudqvarter i Skeninge.
Från vår sida var ända igenom allt hvad som gjordes halft och ändamålsvidrigt, och det kan ej förnekas, att kungen sjelf var dertill anledningen. Den 5 November förordnades Hogenskild Bielke till fältherre, och den 10 sattes grefve Per Brahe såsom rådgifvare vid hans sida, men konungen utfärdade tillika genom Tönnes Olofsson — en uppkomling, som från kammartjenare hos konungen tjent sig upp och nu var öfverste för fotfolket och stod i hög gunst — hemliga befallningar till krigsfolket att ej lyda andra befallningar, än dem han sjelf underskrifvit, och skall till och med hafva skickat några pålitliga drabanter, hvilka, förklädda till bönder, skulle tala med Tönnes och knektarne att icke företaga något före konungens ankomst.
Hogenskild Bielke och grefve Per hade dock låtit göra stora förhuggningar på Holaveden och uppkastat alla broar öfver Motala-ström samt befästat alla pass, så att Rantzow var fullkomligt instängd och befann sig i en ganska svår belägenhet, och det berättades redan i Köpenhamn, att han och Brockenhusen voro fångne och deras här förstörd. I denna nöd beslöt Rantzow att våga ett anfall på svenska lägret vid Kungs-Norrby, och till följd af de förhållanden, som der rådde, vann han en fullkomlig seger. Det var den 15 Januari 1568. Då kom konung Erik sjelf och gjorde saken ännu värre.
Han bröt upp från Svartsjö den 8 Januari. Han kom öfver Södertelje och Nyköping till Stora Malm, och dit kallade han mot allas råd krigsfolket, »förebärandes att han fullkomligen var till sinnes i egen person hålla en fältslagtning med fienden». Hos konungen befunno sig äfven hans båda bröder, hertigarne Johan och Carl, och hans blifvande svåger hertig Magnus af Saxen, och han blef stilla der han var tills Rantzow slagit hans folk vid Norrby och sjelf undkommit.
Rantzow begagnade sig nemligen af Holavedens utblottande på försvarare för att gå öfver detta farliga skogsberg. Hans återtåg började om natten den 24 Januari från Skeninge och gick öfver östra Holaveden, der han dock ett helt dygn måste arbeta sig ut genom den ofantliga förhuggningen. Tusen hakeskyttar hade der kunnat nedgöra den danska hären i grund. Den starka vintern kom ock fienden till pass. Sommen låg som ett snötäckt golf. Hogenskild Bielke och Sten Banér gjorde allt för att skada den återtågande fienden, men blefvo sjelfve tillfångatagne. Den 14 Februari stod Rantzow med sin här inom skånska gränsen och skattade sig lycklig att ej hafva förlorat mer än hälften af sitt folk.
Konung Erik kom sakta tågande efter ända ned till gränsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
