Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kriget mot Danmark 1567, 1568. Konungens giftermål
- Brödrastriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsåt, och Göran Persson kunde icke ens genom sträckbänkens qval sedermera tvingas att tillstå något slikt.
Till konungens giftermål hade emellertid begge hans bröder — Johan under fälttåget, då han befann sig vid konungens sida — gifvit sitt bifall, liksom ock ständerna. Den kungliga vigseln förrättades af erkebiskop Lars, och bröllopet firades med all ståt den 4 Juli. Dagen derpå skedde kröningen i Stockholm. Det är anmärkt att konungens systrar och i första rummet Elisabeth, hvars tärna Karin varit, haft svårt att gifva den nya drottningen det företräde som vederborde. Det anmärktes ock såsom ett elakt förebud, att när kanslern Nils Gyllenstierna jemte de andra stod med regalierna framför det kungliga bordet, så svimmade han och fälde kronan i golfvet. För öfrigt slogos skådepenningar och dubbades riddare, såsom brukligt var vid sådana högtider.
Men midt under bröllopsglädjen spred sig då ryktet, att konungens bröder gjort uppror.
Brödrastriden.
Af hvad som här blifvit anfördt om konung Erik sedan han blifvit återstäld från sitt svaghetstillstånd, visar det sig tydligt, att han omöjliggjorde sig sjelf såsom konung, och man kan icke annat än förundra sig öfver, att efter den förfärliga tilldragelsen i Upsala ingen arm höjdes att en gång för alla förekomma sådana utbrott af förföljelse. Ingenting torde heller bättre än denna omständighet bevisa grundlösheten af konung Eriks misstankar om uppror och sammansvärjning bland rikets store mot honom och mot Wasa-ätten. Det är först efter de steg, som konungen vidtog efter sitt tillfrisknande, hvilka alla voro af art att till det yttersta reta sinnena, som upproret utbryter.
Hertig Johan är själen i detta, och enligt en sägen, att han uppgjort första öfverenskommelsen derom med sin broder Carl under en ek, som ännu kallas Kungseken, vid Knappforsen i Bjurkärns socken i Vermland, synes han tidigt nog hafva fattat tanken på broderns störtande. Det skulle nemligen, om sägnen är sann, då hafva skett medan hertigen vistades i Kungsörs-trakten. Enligt en gammal fransysk handskrift skulle Pontus De la Gardie hafva tagit en vigtig del i sammansvärjningen. Denne man, som öfvergått i svensk tjenst och inom kort tid vunnit konung Eriks gunst, hade af denne stälts vid hertigens sida efter förlikningen för att hafva uppsigt på honom. Göran Persson varnade konungen för honom och bad honom återskicka mannen till sitt fädernesland. Men konungen ville använda honom för krigsfolkets inöfning, »och dertill är Pontus väl karl», sade han, tilläggande, då Göran hade ytterligare invändningar att göra: »Än behöfver jag Pontus som min man att hafva hos min broder och finna hvad han tager sig före i den här tiden med sitt ljusa hufvud, som ändå en gång gör min olycka».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0377.html
