- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
370

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brödrastriden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudet. »Han plär sitta vid skorstenen, då I sitten i högsätet. Eder ogudaktiga slägt vill förtrycka oss svenske mot Gud och all rättvisa. Om I lidit, hvi hafven I icke klagat för rätta? I kunnen icke upphäfva eder emot eder lagliga konungs regering. I hafven förfört våra fattiga trotjenare, dem vi sjelfve hafve undervist i krigsbruk. Hade vi dem qvar, och I allenast eder slägt och anhang, så skulle vi väl slåss med eder i fältet; men nu äre vi nöjda med att möta eder allena med lika värjor utan arga list på en fri kampeplats, att undersåtarnes blod må sparas. I som ären yngre och af ringare stånd än vi, kommen hit till Stockholm på en viss dag i fullt harnesk och till fot med svärd och daggert! Hvilkendera den andre nedlägger skall af de redlige män, som åskådare äro, dömas till rättvisare sak.»

Konungen omnämner vidare, att hertig Magnus af Saxen lofvat gå som gisslan till hertigen, hvilken å sin sida borde skicka gisslan för hertig Magnus. »Detta är nu svar på eder ovärdiga skrifvelse», så slutar brefvet, »så att I skolen veta, att eder broder konung Erik är den äldste sonen och har så mycken styrka och frimodighet som I, varandes öfverbördig att våga sitt lif så väl mot detta förräderi som mot utländske fiender.»

Något envig blef emellertid icke af. Konung Erik samlade det folk han hade hos sig och drog ned åt Nyköping, der hertig Carl anföll och slog hans förtraf på Helgona den 25 Augusti. Erik återvände till Stockholm och lemnade befälet åt Ivar Månsson (Stjernkors), som lägrade sig på Svärta ängar. Här blef han den 28 Aug. anfallen af båda hertigarne. Johan hade nu kommit upp i Södermanland och gick öfver Vingåker till Nyköping, der han sammanträffade med Carl. Ivar Månsson blef slagen och måste draga sig tillbaka, men han fattade åter fast fot vid Hölö kyrka. Dock blef han dagen derpå slagen äfven der och måste taga till flykten med en förlust af 23 metallkanoner, 9 tunnor krut och all tross. Den kungliga hären var fullkomligt skingrad och kom flockvis åter till Stockholm.

Med den ringa styrka, Erik nu kunde hopsamla, gjorde han ännu ett försök att möta sina bröder, hvilka redan hunnit till Botkyrka. Det var hertigarnes förtraf, utgörande 400 ryttare, 670 knektar och 120 hakeskyttar, som kom tågande fram här vid Botkyrka. Konungen stod der med inalles 700 ryttare, fast besluten att våga allt för att hindra sina bröder från att nalkas hans hufvudstad. Och ehuru han var underlägsen till antalet, så förstod han genom en skicklig svängning att först bemäktiga sig kyrkogården. Här sutto några hans ryttare af inom muren och började skjuta på fienden, och i detsamma ryckte konungen fram både från höger och venster och anföll med en sådan häftighet, att hertigarnes folk inom kort bragtes i oordning. Konungen, som var igenkänlig derpå att han bar en hvit fjäderbuske på hjelmen, visade i denna strid ej blott tapperhet utan äfven stor vighet och armstyrka, och hans harnesk bar märken af de hugg han undfått. Efter en halftimmas strid var den hertigliga förtrafven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free