Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättelsen om vapenbroderns död, kallbrand slog sig i hans sår och så dog äfven han. Danielsklippan utanför Varberg bevarar ännu minnet af den tappre Rantzow. Men konung Fredrik, som sjelf befann sig vid belägringshären, lät nu sitt folk storma. Danskarne blefvo tillbakaslagne, men Bo Grip stupade, och nu uppgaf besättningen slottet. Det skedde den 4 December 1569.
Underrättelsen om Varbergs fall kom till Johan i Marbäck i Kinds härad i Vestergötland, der han låg med sin krigshär. Han hade redan i September tågat nedåt Vestergötland och der i Hvalstad i Vartofta härad sammanträffat med hertig Carl, då denne återvände från Skåne, men han gjorde intet för att på fullt allvar rädda det hotade Varberg. Förlusten af detta fäste är den vigtigaste tilldragelsen i det danska kriget efter Johans uppstigande på tronen. Pontus De la Gardies tillfångatagande af danskarne och de anfall, som Johan lät göra i Viken och Trondhjems län af Norge, blefvo utan inflytande på det hela. De la Gardie hölls fången i Köpenhamn tills freden var sluten.
Den 1 Juli 1570 sammanträdde i Stettin fyra riksråd från hvartdera riket jemte utsände från Bremen, Lybeck och Polen. Tyske kejsaren, kurfursten af Saxen och konungen af Frankrike hade sina sändebud vid mötet såsom fredsmedlare. Underhandlingarna fortforo ända till den 13 December, då freden slöts. Clas Fleming seglade under tiden i Östersjön med svenska flottan och stred med fördel mot den danska under skånska vallen, hvarefter ingen fiende mer visade sig i sjön. En af de svenske uderhandlarne — Sven Elofsson — anmärker, att så länge herr Clas höll sjön, fann man hos de danska sändebuden mycken foglighet, men så snart han gått hem, blefvo de åter pockande. Slutligen slöts freden på följande vilkor: Danmark afsade sig alla anspråk på Sverige, och Sverige alla sina på Norge, Skåne, Halland, Bleking, Gotland, Jemtland och Herjedalen. Sverige skulle vidare återgifva till Danmark åtta af de under kriget tagna danska skeppen och utbetala en summa af 150,000 daler, hvaremot det återfick Elfsborg. Vapnet tre kronor skulle hvardera konungen få begagna, men utan några dermed följande anspråk; tvisten derom skulle dock vidare afgöras genom en rättegång i Rostock under främmande kompromissarier. Kejsaren kunde, om han ville, inlösa hvad svenskarne hade i Lifland och förläna detta land åt Danmark. Handeln på Narva blef fri, och lybeckarne skulle erhålla 75,000 daler i ett för allt, hvarjemte de utfäste sig att aldrig göra något påstående om deras gamla privilegier i Sverige.
Så slutade detta sjuåriga krig i Norden, ett krig som oaktadt de för Sverige hårda fredsvilkoren dock tjenade att inför Danmarks konung stadfästa den sjelfständighet, som Sverige under och genom unionsstriderna tillkämpat sig. Danska konungens afsägelse af sina anspråk på Sverige innebär tydligen en bekräftelse på denna frukt af de föregående tidernas sträfvanden. Konung Fredrik i Danmark hade också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
