- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
381

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark - Fienderne på andra sidan Östersjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fått nog af krig, så att han efter detta mot Sverige icke kunde förmås till något nytt, huru gynsamma än omständigheterna voro.

Så snart freden var undertecknad, bjöd hertigen af Pomern samtlige undefhandlarne till gästabud, och det anmärktes att sätena vid bordet voro så stälda, att man icke kunde säga, hvilken som intog det nedersta eller det främsta. De svenska sändebudens återresa hindrades af en ovanligt sträng vinter. De kommo först den 4 Februari tillbaka till Sverige.

Fienderne på andra sidan Östersjön.


När Johan blef konung, hade Sverige tvänne krig, ett med Danmark och ett med Polen. Det senare hade, som vi påminna oss, sin orsak i Sveriges besittningstagande af Estland. Men både Sverige och Polen fingo för de gamla svärdsordensländernas skull en gemensam fiende i den ryska czaren, och till denna sällade sig den danske prins Magnus, hvilken innehade Ösel.

Czar Ivan hade skickat sändebud till Erik, hvilka ännu vid hans tillfångatagande befunno sig i Stockholm. Vi känna ändamålet med denna beskickning, och emedan detta var kändt bland folket, blefvo sändebuden anfallna i sitt herberge och kunde, som vi påminna oss, endast räddas genom hertig Carls kraftiga mellankomst. Så snart Ivan fått underrättelse om hvad som timat i Sverige, och att den för honom så förhatlige Johan der var konung, skref han till denne ett bref och sökte ursäkta sin beskickning med afseende på Katarina Jagellonica, hvilken han trott vara enka och barnlös. Han försäkrade om sin benägenhet för vänskap och fred, anhöll om att återfå sina sändebud och bad Johan afsända sändebud till den gamla fredens förnyande. Detta bref väckte, som naturligt var, Johans glädje. Han lät de ryska sändebuden anträda återresan och sände med dem sina fullmäktige såsom czaren begärt. Dessa blefvo dock i Ryssland fängslade och på det mest barbariska sätt behandlade.

I Nowgorod tillspordes de af ståthållaren om deras ärende och då de vägrade att framföra det för någon annan än storfursten sjelf, uppslogs ett plank omkring deras herberge. Derpå uppfördes de på vagnar till ståthållaren och tillspordes ytterligare, och då deras svar äfven nu blef detsamma, blefvo de med hugg och slag och hårdragning utkastade, afklädda och fastbundna vid hästar, efter hvilka de måste springa till sitt fängelse. Derefter fördes de som missdådare till Moskwa, vidare efter några månader 80 mil längre in i landet och så tillbaka igen till Nowgorod. Här framkom ändteligen czaren till dem med fordringar, så löjliga, som att afstå alla svenska silfvergrufvor och att erkänna czaren för Sveriges öfverherre. Emellertid fingo de nu återvända hem. Det var i Januari 1572. Ibland dessa underhandlare befann sig äfven biskop Paul Juusten från Åbo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:38:46 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/3/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free