Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wenden ned till trakten af Riga, der den utmynnar i Rigaviken. Strömmen var djup och svår att öfvergå, men hvarje ryttare tog en fotknekt bakom sig på hästryggen, och så kom man öfver. På andra stranden föll folket på knä och gjorde bön samt sjöng en psalm.
Man var nu alldeles inpå fienden, och anfallet begynte; det var den 21 Oktober. Striden blef häftig, och fienden försvarade sig tappert. Dock tvangs han att draga sig tillbaka inom sina förskansningar. Der stod fältskyttet uppstäldt, och de tvänne ryssar — Tatow och Woronzow — hvilka mottagit det af czaren och hvilka lofvat honom att skydda det, utvecklade mycket mod och sinnesnärvaro. Till slut kastade sig dock det ryska rytteriet på flykten, och det var blott med yttersta möda som de båda ryska fältöfverstarne kunde förmå en del af folket att stanna inom förskansningarna. Det var då qväll, och Sapieha och Boije vågade icke anfalla dessa skansar, men under natten smögo sig de återstående ryssarne bort, så att när polackarne och svenskarne kommo inryckande i lägret, funno de det tomt med undantag af Tatow och Woronzow, hvilka sutto på hvar sin af de båda största kanonerna.
Inemot 7,000 ryssar blefvo på platsen, en mängd fångar gjordes och 24 goda fältstycken togos, hvilka polackarne mot öfverenskommelse behöllo för sig allena.
Den mäktige czaren, som knappt ville nedlåta sig att omedelbart underhandla med en så obetydlig furste som konungen af Sverige, blef högeligen vred öfver sitt folks nederlag vid Wenden, och han samlade åter följande året en stor här att i grund ödelägga de arma länderna vid Östersjön. Ett djerft infall af Henrik Horn i Ryssland, hvarunder svenska vapnen framträngde så väl till Nöteborg som till Nowgorod, samtidigt med dåvarande ståthållarens i Reval inryckande i landet kring Pleskow — detta jemte nya oroligheter från tatarerna i söder hindrade Ivan att utföra sin plan. Dock köpte han sig fred med de sistnämnda, men den polske konungen kom i stället antågande med en väldig här och tog det ena slottet efter det andra, så att Ivan fick till fyllest att göra.
En rysk häravdelning ryckte detta år för tredje gången mot Riga, men blef tillbakaslagen och nödgades söka sin räddning under Wesenbergs kanoner. Detta Wesenberg, som ej får förblandas med det nyssnämnda berget i Lifland, ligger ett stycke från norra kusten af Estland ungefär midt emellan Reval och Narva och är ett slott, som ända till 1558 var säte för en ordenshärmästarens fogde. Den sedan Revals försvar bekante Hannibal-Ivo Skenkenberg utmärkte sig äfven här, men vågade sig för långt fram, så att han blef fången. Han skickades till Moskwa och blef der aflifvad.
Förstaden till Narva jemte Ivanogorod blef på sommaren lagd i aska af några svenska örlogsskepp, och bytet, som de vunno, öfverskickades till Reval och Stockholm. Men på hösten ändrade sig lyckan. Horn kom och inspärrade Narva till lands, men med September månad började det regna, och det fortfor under fem veckors tid. Då tillika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
