- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
391

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till Polen - Ny kyrkoordning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brist uppstod, dels till följd af försummad tillförsel, dels ock emedan fienden med sitt lätta rytteri uppsnappade alla foror, måste Horn i slutet af September upphäfva belägringen. Fienden följde tätt i hälarne, och under Oktober månad förhärjades åter Estland ända fram till vestra västkusten.

Konung Johan var till slut alldeles utledsen på detta krig och försökte att få utbyta sina besittningar i Lifland mot Viken eller Jemtland och Herjedalen af Danmark, och då konung Fredrik afvisade detta förslag, vände sig Johan till hertig Carl, som han sökte öfvertala att taga detta land i utbyte mot sitt hertigdöme.

*



Vi hafva följt krigshistorien under det första årtiondet af konung Johans regering. Detta årtionde är rikt på tilldragelser af vigt äfven på andra områden än krigets, och vi böra kasta en blick på dessa, innan vi återknyta tråden af det förra, så mycket mer som dessa inre förhållanden i sin mån inverkade på detta. De trenne trådar, som genomlöpa Gustaf Wasas söners historia, den vidgade beröringen med utlandet, striden mellan dessa söner sjelfve och mellan dem och de stora slägterna, framträda tydligt äfven under Johan. Det är förhållandet mellan honom och Carl, som nu företrädesvis fäster vår uppmärksamhet. Men uti utvecklingen af förhållandet dem emellan intager tidens vigtigaste fråga, reformationen och dess fortgång, ett så vigtigt rum, att hon måste först och främst bli föremål för vår framställning.

Ny kyrkoordning.


Sjuttioårig satte erkebiskop Lars kronan på konung Gustafs andre son, och visst hoppades han liksom mången med honom, att en tid af mera lugn och trygghet skulle dermed uppgå för Sveriges land. Johan beskyldes väl för papisteri. Konung Erik gjorde det under sista året af sin regering, och när det kom för Johans öron, så svor han en dyr ed och bad Gud aldrig förhjelpa sig eller sonen till Sveriges krona, om denna beskyllning vore sann. Sven Elofsson, som hörde ederna och bönen, har antecknat dem. »Mig drager till minnes» — skrifver han — »att när hertig Johan ett sinne[1] på Vadstena slott förde sitt tal derpå, att hans broder konung Erik hade utropat honom för papist, med hvad häftig ord han förnekade och föredade sig vara någon papist, eller hafva uppsåt och vilja till att införa någon papistisk eller annan kättersk och villfarig lärdom i riket.» — Väl funnos sålunda misstankar mot Johans renlärighet, och framtiden visade snart nog, huru dermed förhöll sig, men till en början hade man intet mot honom att anmärka.

[1] En gång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free