Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Stenbock och Malin Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans släde och att han körde så fort, ropade hon till: »Visst förer herr Erik bort syster Malin!» Och gamla fru Märta och fru Sigrid, hvilka blott hört ropet och trodde, att något af Sigrids barn fallit ut genom fönstret, kommo utspringande från det inre rummet och sporde förskräckta, hvad som fattades. Margareta upprepade hvad hon sagt, och nu skyndade den gamla frun och fru Sigrid ut i förstugan och utför trappan, men der sveko krafterna fru Märta. Hon svimmade, och när hon kom sig före igen, kunde hon knappt få fram ett ord för sitt hjertas stora bedröfvelse. Blott så mycket kunde hon säga, att hon bad Sigrid genast sätta sig i en släde och draga efter den flyktade.
Fru Sigrid redde sig dertill. I detsamma kom grefvinnan Cecilia ur sin kammare, och när hon fick se fru Märta, der hon halflåg på trappan, sprang hon till henne och beklagade, att hennes broder hade gjort henne så ondt, samt svor och bedyrade, att hon intet visste deraf, icke heller trott, att hennes moster skulle taga det så vredeligt upp. Men då rann sinnet till på fru Märta, och hon sade: »Farer fan i våld, Gud straffe både er och eder bror, och hafven I nu varit i råd med honom att röfva mig mitt kära barn ifrån, så dragen nu efter till honom, att henne ingen spott och skam må ske!» Och fru Cecilia skyndade till sin släde och körde »den väg, som hon väl visste», och kom till Svärdsbro förr än fru Sigrid.
När denna kom till Svärdsbro, fann hon gården alldeles omgifven af hertigens ryttare, så att ingen fick slippa ut eller in. Efter mycket bedjande och talande lät dock till slut herr Erik fru Sigrid slippa in. Der inne voro skräddare och sömmare i full färd med att af de dyrbaraste tyger tillklippa och sy kläder åt fröken Malin och dem hon hade med sig, »förthy hon drog med sitt bara hufvud som hon gick och stod ur sin fru moders hus». Sjelfva huset var väl bevakadt; i förstugan stodo fyra knektar med laddade långa hakar för dörren. Då Sigrid kom in i stugan och med hjertans tårar fick se sin syster, omtalade hon moderns sorg och klagade och bad och förmanade Malin att vända om till modern igen, så ville hon förlåta allt, det hon hade brutit henne emot. Malin svarade intet och satt länge tyst, och Sigrid tillade, att hon skulle efterkomma deras moders begäran, så framt hon icke ville blifva en orsak till hennes död. Då svarade Malin under strida tårar: »Der I kunnen försäkra mig, att min fru moder vill bevilja, att vi måtte få ega hvarannan, efter jag så högt har förpligtat mig med honom, så vill jag följa eder tillbaka igen.» Men en sådan försäkran kunde icke Sigrid lemna, och då tillade Malin: »Så är den första villan så god som den sista!» Och hon grät bitterligen.
Då kom herr Erik in i stugan, och derefter äfven fru Cecilia. Erik bad fru Sigfrid återvända, ty Malin finge hon icke med sig. I sitt hjertas ängslan sporde fru Sigrid, hvart Erik ämnade föra systern, och han svarade: »Till Visingsö, till min syster Beata grefvinnan [1] vill jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
