Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Stenbock och Malin Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föra henne, och der skall hon blifva, tills jag kan få hennes fru moders samtycke, att vi må komma tillsammans.» Då nu Sigrid såg, att allt måste blifva som det var, bad hon grefvinnan Cecilia följa med till Visingsö och tog afsked, hvarvid Malin lemnade henne ett stycke enhorn [1], som hon bad henne gifva modern. »Det är det enda, jag fört med mig ur fädernehuset», sade hon. Både Erik och Cecilia bådo tillika, att Sigrid ville lägga sig ut för honom hos fru Märta, och Sigrid lofvade det.
När hon återkom till Hörningsholm, fann hon fru Märta ligga i sin säng i rundelen, dit hon blifvit uppburen. Hennes sorg var stor, men blef större, när Sigrid kom ensam tillbaka. Men dagen derpå, när den första sorgen och harmen hunnit lägga sig, skref fru Märta ett bref till konung Johan, hennes systers son, och gaf honom tillkänna den stora sorg och det våld, som blifvit henne tillfogadt af herr Erik. Och så mycket förmådde hennes klagan hos konung Johan, att han genast utfärdade ett bref till Erik Stenbock och kallade honom att stå till rätta för hvad han gjort; och Johan lofvade, att Erik och fröken Malin aldrig skulle få hvarandra samt befalte, att ingen prest öfver hela riket skulle drista sig till att viga dem. Herr Erik hade dock mäktiga vänner, han ock.
När Erik med Malin anlände till Visingsö, voro grefve Per och fru Beata icke der, utan på Sundholmen i Vestergötland. Af detta slott, som låg på en vacker holme i sjön Folken i Espereds socken, finnes numera blott en ruin. Dit begaf sig herr Erik och lemnade der i sin systers vård Malin Sture. Det var annandag påsk. Erik begaf sig genast derpå uppåt Stockholm, men på vägen mötte honom konungens bref. Han fortsatte sin färd och när han ankom till Stockholm, blef han inmant i sitt herberge, afsatt från sina embeten och förlustig »sin förtjening det året». Men hertig Carl och hela Stenbockeslägten äfvensom andra mäktige lade sig ut för Erik, och då konungen sjelf icke gerna ville undvara honom ur sin tjenst, blef han efter någon tid satt på fri fot. Han försökte nu på nytt att vinna fru Märta och Stureslägten för sitt giftermål, och med den senare lyckades han väl, men ej med fru Märta. Hon var och förblef obeveklig. Utom blodsbandet »var ock», heter det, »hennes hjerta så fullt af harm öfver den stora sorg och spott, han (Erik) hade henne tillfogat, att hon inte kunde unna honom sitt barn».
Det var nu några månader på det andra året sedan flykten från Hörningsholm och sedan Malins ankomst till Visingsö, och så väl hon som Erik började inse omöjligheten af att vinna fru Märtas bifall. Då kom Erik en dag till Visingsö och hade med sig sin faster fru Anna, och så foro han och Malin med det följe hon hade med sig från Hörningsholm helt hastigt öfver danska gränsen in i Halland och läto der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
