- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
408

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röda Boken (liturgien) - Jesuiterne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mäster Abraham, som skickades till kyrkoherde i Saltvik på Åland, och mäster Salomo, som först efter
ytterligare en tids fångenskap fick återvända till Vesterås.

Jesuiterne.


De som nu stodo vid konungens sida voro jesuiter. Vi må taga en öfverblick öfver dem, sedan vi först omnämnt den mans slutliga öde, hvilken vi under det föregående funnit såsom den förnämste medarbetaren tillsammans med konungen, nemligen Petrus Fecht. Denne afgick på hösten 1576 tillsammans med Pontus De la Gardie till Rom såsom konungens sändebud. Det offentliga ändamålet med denna färd var att utverka påfvens bistånd till afslutandet af ett förbund mellan Johan och kejsaren mot Ryssland, samt att af Spanien utfå drottning Katarinas mödernearf; derjemte hade de det hemliga uppdrag att i Rom underhandla om en kyrklig förening på de vilkor, som Johan uppstält. Men vid Bornholm förliste det fartyg, som förde de båda herrarne ombord. De la Gardie blef räddad, men Fecht, som var god simmare, kastade sig i sjön i förhoppning att kunna nå land. Det lyckades dock icke, utan han omkom i vågorna, och hans lik begrofs på Bornholm.

Förlusten af denne man grep djupt konung Johan. Före sin afresa hade emellertid Fecht gjort konungen bekant med en man, som för dessa strider vunnit mycken ryktbarhet. Det var en norrman vid namn Lars eller Laurentius Nicolai, som hos oss vanligen förekom under namnet Kloster-Lasse. Han var jesuit, men när han anlände till Stockholm, dit han åtföljdes af en Florentius Feyt, och en kirurg, hvilka båda voro katoliker, anmodades han genom Herbst af drottningen att ej förråda, det han var jesuit. Äfven konungen tillstyrkte förställning, och Kloster-Lasse lyckades öfver förväntan att vinna allas sinnen för sig, så att han blef antagen till föreståndare för den skola eller det kollegium, som nu skulle inrättas i Stockholm. Per Brahe fick befallning att ställa gråmunkeklostret i ordning för denna skola. Det var till följd af hans verksamhet i det gamla klostret och sin bostad der, som han fick sitt namn. Han började sin undervisning i den nya läroanstalten före Fechts afresa, i Augusti 1576.

Kloster-Lasse hade till en början stor framgång, ehuru dock en och annan började misstänka honom. På våren 1577 påstod han sig hafva omvändt 30 till katoliker och vid midsommaren lemnade sex svenska ynglingar under anförande af en brorsson till biskop Brask landet för att afgå till Rom, att der utbildas till prester. Under bemödandena för liturgiens antagande hösten 1576 och början af 1577 var Kloster-Lasse synnerligen verksam. Han trodde sig dermed bäst kunna arbeta för Sveriges återförande i romerska kyrkans sköte.

Emellertid ansåg man i Rom, att det svenska omvändelseverket icke bedrefs nog skyndsamt. Man ville der söka vinna konungen sjelf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free