- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
409

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jesuiterne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rent af genom att göra honom till katolik. För detta ändamål och med anledning af Pontus De la Gardies beskickning till Rom afsändes till Sverige jesuiten Antonio Possevino. I sällskap med två andra jesuiter landsteg denne i Kalmar och fortsatte derifrån resan till Stockholm till lands. Den 19 December 1577 ankom han till Stockholm.

Han uppträdde som kejserligt sändebud och gick upp till slottet i verldslig drägt med svärd vid sidan. Af konungen mottogs han högtidligt. Inför konungen enskildt var han den påflige nuntien, som afhandlade kyrkliga lärosatser och underhandlade om konungens omvändelse, sedan han dock först gjort sig genom drottningen och Kloster-Lasse noga underrättad om sakernas ställning.

Och Possevin var en man af så öfverlägsna gåfvor, att han snart helt och hållet vann konungen. En dag hade de talat om katolska kyrkan och om Petri Fechts död, och konungen var i en mycket upprörd sinnesstämning. Jesuiten framhöll då den stora skilnaden emellan den Petrus, som gick på hafvet och räddades af Herrans hand, och den Petrus, hvilken omkom i vågorna, emedan han icke var kallad af Herran. Till den förre, hvars efterträdare påfven var, borde konungen sluta sig, vedersaka sig sjelf samt taga sitt kors uppå och följa Kristus. Då skulle han ock kunna rädda sitt folk, och kors och lidande skulle försvinna. Konungen blef så rörd af jesuitens tal, att han brast i tårar. Possevin begagnade sig af tillfället och uppmanade konungen att rent af afsvärja allt kätteri, aflägga bikt och emottaga aflösning, samt sedan låta leda sig af honom, som företrädde Kristi ställe på jorden. Konung Johan förklarade sig villig dertill, och då öfverlemnade Possevin den tridentinska trosbekännelsen, som han bad konungen pröfva och godkänna; efter tre dagar skulle bikt och aflösning ske.

En dag gick, och så skickade Johan efter Possevin och förklarade sig beredd. Han knäböjde och biktade hela sin föregående lefnad, och, sedan han lofvat lydnad i allt, erhöll han aflösning. Derefter föll äfven den påfliga nuntien på knä och tackade Gud för konungens omvändelse samt bad, att det som dermed påbegynts måtte vinna fullbordan. Så uppreste sig båda, och den rörde konungen slöt Possevin i sina armar, utropande: »Jag omfamnar dig och den katolska kyrkan för evigt!» — Detta tilldrog sig den 5 Maj 1578.

Följande dagen höll Possevin på konungens begäran messa inför honom på hans rum och konungen sjelf jemte tvänne sekreterare togo då nattvarden.

Så tillgick det, då konung Johan, som man kallat det, blef katolik. Berättelsen är hemtad ur Possevins egen redogörelse till romerska stolen. Alltsammans bär dock vid närmare betraktande pregeln af en ögonblickets uppbrusning utan någon dermed förenad bestämd förpligtelse. Och sannolikt tänkte sig Johan sjelf aldrig som katolik, utan stod fast vid sina griller om att genomföra en förening mellan den svenska kyrkan och den romerska. Nattvardsgången var att betrakta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free