414 (Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskopens och drottningens död - Erik XIV:s död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väntade henne i skärselden. En gång frågade hon nu Warsevitz, »om ej till följd af de närvarande plågorna skärseldens plågor skulle förminskas». Jesuiten nekade, men rörd af hennes qval bekände han sedan, »att det icke funnes någon skärseld, utan att läran derom endast vore uppdiktad för att dermed hålla de enfaldiga i tygeln». Drottningen blef öfver detta svar så upprörd och vred, att Warsevitz måste lemna rummet. Hon ville sedermera ej ens se honom.

Den fromma drottningens tro rubbades dock icke, utan hon afled såsom en god katolik. Men hennes dotter kunde aldrig förmås att vidhålla en lära, som tillät sig ett sådant bedrägeri. Drottning Katarina begrofs i Upsala domkyrka, der hennes grafkor smyckades på det kostbaraste. Den nye erkebiskopen, Andreas Laurentii (Björnram), erhöll af konungen tvänne guldkedjor till belöning derför, att han i likpredikan öfver drottningen yttrat, att hon städse bibehållit katolska läran, utan hvilken ingen kan blifva salig.

Denna konungens belåtenhet med papismen var dock en hastigt slocknande låga, och med drottning Katarinas död upplöstes det sista bandet mellan honom och Rom.

Men i samband med dessa strider om läran står eget nog den fångne konung Eriks död, hvarom vi nu vilja berätta.

Erik XIV:s död.

»Den Röda boken» — säger E. G. Geijer — »har utan tvifvel påskyndat den olycklige konung Eriks öde.» Hans död inträffade ock omedelbart efter liturgiens offentliga antagande af ständerna och presterskapet på riksdagen i Stockholm, medan konungen och liturgiens anhängare ännu voro sysselsatta att bearbeta de motsträfviga och befästa de vacklande och svaga. Det var icke svårt att inse, det missnöjet med Röda boken, om det vunne fart, lätt kunde antaga formen af ett uppror, liksom i konung Gustafs tid, och i den händelsen låg det nära för handen att tänka sig detta uppror till förmån för och omkring den fångne konungen. Att beröfva de missnöjde ett önskligt hufvud, hvartill Erik väl egnade sig, blef derför under för handen varande förhållanden en nödvändighet för Johan. Hans fruktan i detta afseende grundade sig äfven på hvad som under de föregående åren timat, både uppror och försök att befria den fångne.

Vi hafva redan omtalat ett sådant försök. I början af år 1572 var Johan uppskrämd af ryktet om ett nytt sådant. Erik hade om hösten föregående året blifvit flyttad från Kastelholm på Åland till Gripsholm, som låg i Carls hertigdöme. Denne fick i Januari 1572 ett bref från konungen, hvari han talade om det gängse talet, så väl att oenighet rådde mellan konungen och hertigen, som att Erik skulle befrias, på hvilket senare äfven ryssarne med olideliga vilkor pockade. Konungen sporde på grund häraf hertigen till råds, »huru man skulle taga saken före mot

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/3/0426.html

		Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner / 414 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|