Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XIV:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Erik, hvar man sådant förräderi försporde, efter vi väl fömimme, att vi aldrig få något roligt regemente här i riket, så länge han lefver». Hertigen svarade sin broder, att han ej hört något förrädiskt tal, och ett uppror skulle med Guds hjelp icke lyckas, om Gripsholm besattes med godt och troget folk, så att det kunde uthärda ett par månaders belägring.
Emellertid hade så när sjelfva knektarne på Gripsholm gjort uppror till följd af den brist konungen lät dem lida på det nödvändigaste. Underrättelsen härom hade på Johan en sådan verkan, att han kastade sig ned öfver sitt skrifbord och uppsatte icke mindre än sju bref rörande konung Eriks noggranna bevakning, och med befallning att taga honom afdaga vid minsta fara, som vore på färde. Antingen nu ingen fara uppenbarade sig den gången, eller af andra skäl, såsom fruktan för Carl, i hvars hertigdöme fången förvarades — men Erik fick upplefva detta årets slut och ännu några till, dock under den strängaste bevakning. Ingen fick utan Johans egen skriftliga tillåtelse, eho han vara månde, insläppas till fången. Detta förbud gälde naturligtvis hertigen, och utan tvifvel var det fruktan för honom, som förmådde konungen att på sommaren det följande året förflytta Erik till Vesterås.
När Johan skref till Eriks väktare på Gripsholm att de skulle döda honom, så skref han tillika, att det skulle ske på det sätt, som deras fullmakt gaf vid handen. Denna fullmakt var utfärdad med anledning af ett rådets beslut, fattadt strax efter upptäckten af den första sammansvärjningen till Eriks befriande. Äfven gamle erkebiskop Lars och biskoparne i Vesterås och Strengnäs hade biträdt detta beslut. »Tillsammans med de gode herrarne i rikets råd» — heter det i en af de nämnde biskoparne undertecknad skrift — »hade de otvungne och onödde samtyckt, att om något uppror företoges för konung Eriks skull, han skulle efter förtjenst blifva straffad.» En enda af rådet — Johan Axelsson Bielke — hade icke biträdt detta rådsbeslut. Verkställandet blef emellertid uppskjutet.
Bland de sammansvärjningar, som ingingos till förmån för Erik och om hvilka man i allmänhet känner föga, var den vigtigaste den, som anstäldes af Carl de Mornay, Eriks gamle och trofaste vän allt sedan han höll sitt ystra hof i Kalmar. Denne hade värfvat krigsfolk för Johans räkning i Skottland och England. En grefve Archibald af Ruthwen förde också 3,000 skottar öfver till Sverige, och de Mornay sjelf 2,000 engelsmän. Med denne grefve Archibald, en annan höfvidsman vid namn Gilbert Balfour, en kapten Michel och flere ingick Carl de Mornay ett aftal att mörda konung Johan och befria Erik. I sammanhang dermed synes också hafva stått ett uppror i Småland, som dock blef utan någon betydenhet, men hvars hufvudman stod i förbindelse med de sammansvurne. Mordet skulle utföras under en högtidlighet på Stockholms slott, hvarvid till konungens nöje den skotska svärddansen skulle uppföras.
Underrättelserna härom äro hvarandra motsägande. Enligt några blef denna dans aldrig uppförd, men enligt andra egde den verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
