Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XIV:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man mera gjort Gud emot än till behag; vore ock kristligare och bättre, att en lider, än att många skulle blifva förderfvade», Beslutet hölls hemligt och Johan gömde det hos sig; men nu liksom efter det förra beslutet följde befallning till Eriks väktare att vid första tecken till fara verkställa dödsdomen.
Ett nytt befrielseförsök, som kostade den ofvannämnde Balfour lifvet — »han blef rättad här på torget, som i onsdags förleden», skrifver Hogenskild Bielke från Stockholm den 6 Aug. 1576 — påskyndade Johans uppsåt i afseende på Erik. Han ditsände i Februari 1577 sin skrifvare Johan Henriksson, som medförde ett af hans kammartjenare Filip Kern tillagadt gift. Något dessförinnan skref konungen till den dåvarande befälhafvaren på Örbyhus Erik Andersson till Bjurum rörande samma ärende. Erik skulle, om han icke ville taga giftet, sättas på en stol och slås åder, så att bloden löpte af honom, och ville han ej godvilligt underkasta sig detta, skulle han hållas med våld eller bindas, tills allt vore bestäldt, eller ock skulle han läggas på sin säng och qväfvas med bolster.
Den olycklige Eriks fängelse på Örbyhus utgjordes af tvänne rum. Murarne voro åtta fot tjocka och fönstren helt små, så att en knapp dager insläpptes. Här hade den varmhjertade och snillrike, men nu af sina missöden nedtryckte konung Erik tillbragt de sista två åren, utan att någonsin få utgjuta sitt hjerta för en vän, utan att få se sin maka eller sina barn. Men han var icke nu mera den stormande, lidelsefulle mannen som i sin makts dagar. Strax efter ankomsten till Vesterås hade han blifvit skild från sin Karin, och det utan hans vetskap, så att hän ännu i början af 1574 ropade hennes namn — och sedan dess fick han aldrig mera se henne. En vän hade han dock funnit eller återfunnit, den trogne vännen som aldrig öfvergifver det efter honom suckande menniskohjertat, och inför honom ödmjukade han sig och bad om tröst och hjelp. De psalmer, som han påstås hafva skrifvit under sin fångenskap, äro dock bevisligen af andra författare.
Långt ifrån att göra något motstånd, såsom Johan befarat, mottog Erik med den vises lugn underrättelsen om sin förestående död. Den 22 Februari anammade han efter en kristlig beredelse den heliga nattvarden, och fyra dagar derefter intog han förgiftet. Det gafs honom i en ärtsoppa, och han dog halftredje timma derefter. Han befann sig då i det inre af de två fängelserummen, hvarest på en marmortafla en minnesskrift blifvit uppsatt öfver tilldragelsen.
Samma dag, som konung Eriks död kungjordes från predikstolarna i Stockholm, skref konungen och underrättade hertig Carl derom, äfvensom biskopen i Vesterås, i hvars domkyrka den döde skulle begrafvas. Det hette, att Erik dött af en långvarig sjukdom. I sitt svar lät hertigen förstå, att han icke tviflade, det Erik dött en naturlig död, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
