Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Eriks enka och barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige med honom sökte gemenskap. Detta hade en tjenare hos herr Johan Sparre bekänt. Johans råd buro härutinnan ingen frukt.
Gustaf var icke heller af ett sådant lynne, att Johan i detta afseende behöft frukta honom. Ty under
alla sitt ödes vexlingar bibehöll han en brinnande kärlek till sitt fädernesland och afvisade de mest lysande anbud, så snart de kunde pä något sätt skada Sverige. Efter en resa till Nederländerna ville Gustaf hos kejsaren i Wien taga tjenst mot turkarne, men kejsaren afslog detta, och sedan låg han en tid sjuk i ett kloster i Schlesien, hvars abbot vårdade honom med så mycken ömhet, att han sedan alltid talade derom med den största tacksamhet.
Ändteligen efter Johans död randades den dagen, då drottning Karin fick återse sin son, dock icke
i Finland, utan i Reval. Några dagar voro de der tillsammans, men så måste de skiljas, och sedan
återsågo de hvarandra aldrig mera. Det var år 1596 som de möttes i Reval. Efter denna tid inträdde en förändring i Gustafs öde.
Han erhöll af konung Sigismund inkomsterna af ett polskt abbotsstift, och han tillbragte ett par år i Polen temligen bekymmerfria. Men så kommo bud från czaren i Ryssland med lysande löften, och Gustaf lemnade sitt abbotsstift och begaf sig till czaren. I Ryssland hade vid denna tid den gamla czarätten utslocknat, hvarom vi framdeles få berätta, och Boris Gudunow var nu czar. Denne mottog Gustaf i sin hufvudstad Moskwa med alla de hedersbetygelser, som tillkommo en konungason, och lofvade honom sin dotter till äkta och en konungakrona, om han ville afsvära sin tro och uppträda mot sitt fädernesland. Frestelsen var stor för den af fattigdom och umbäranden af alla slag pröfvade konungasonen, helst som czarens sköna dotter vann hans hjerta, men kärleken till Sverige var större. Han afslog de lysande anbuden.
Czaren fann ock snart, att Gustaf icke var mannen för hans planer, och nu följde åter hård tid med fängelse och nöd. Slutligen fick han med någon mera frihet lefva i den lilla staden Kaschin. Här liksom förut, medan han lefde i välstånd vid czarens hof, sysselsatte han sig med sina lärda forskningar efter de vises sten. »Deraf blef han mycket försvagad i sitt hufvud», heter det i en gammal krönika, »så att, när han under stundom med några goda drycker ville taga sig styrka, talade han rundt ut det honom i hjertat likade.» År 1607 slutade den kringirrande konungasonen sin lefnad. Jakob de la Gardie, sonen af den som varit det förnämsta verktyget i uppresningen mot Gustafs fader, besåg under sitt fälttåg mot Ryssland Gustafs undangömda graf i en björklund vid floden Kaschenkas strand.
Fem år derefter (1612) dog drottning Karin på Ljuxala. Hennes dotter Sigrid var då gift sedan tre år med sin andra man Nils Nilsson Natt och Dag. Samma år som Sigismund blef vald till konung i Polen, eller år 1587, hade hon firat sitt bröllop med sin första man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
