Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konung Johan och hertig Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej stanna i hertigdömet, utan följde med Carl till Lybeck, då denne 1582 gjorde en resa till Tyskland. Petrus Jonæ återvände dock med hertigen samma år och blef kyrkoherde i Nyköping efter gamle biskop Mårten, men mäster Abraham uppehöll sig i norra Tyskland tills år 1593, då han hemkallades och blef erkebiskop i Upsala.
Medan konungen blef allt strängare i sin förföljelse mot liturgiens motståndare, och medan dess anhängare glade messade ur sin Röda bok — det heter derom i en gammal visa:
de messade derur mäkta glada,
att de ej skulle mista sin tiondelada.
Den som ville bli evangelii skälm,
han kunde förvärfva både sköld och hjelm,
hvilket var till att märka och se
på den som fick de björnramar tre —
var hertigen oböjlig i sitt motstånd mot alla nyheter, och drog folkets uppmärksamhet och kärlek till sig, såsom upprätthållaren af faderns verk. Han icke blott afsatte den ofvan nämnde biskop Nils och tillsatte en särskild andlig styresman för de delar af sitt hertigdöme, hvilka lydde under Skara stift, för att försäkra sina besittningar mot hvarje smitta från konungadömet, utan när biskop Nils i Strengnäs dog, lät han konungen till trots utvälja den för honom misshaglige Petrus Jonæ, och det hjelpte icke, att konungen förklarade valet ogiltigt, eller att han i ett bref till menige man i Södermanland hotade hertigdömets invånare med fridlöshet, om de vidhölle detta val.
Hertigen, hans prester och folk slöto sig fast omkring Petrus Jonæ, och ifrån denna stund började i afseende på reformationen bladet vända sig. Lutheranerne började nu gå anfallsvis till väga. Men konungens vrede steg till den höjd, att man allmänt fruktade utbrottet af ett nytt broderkrig.
Men äfven andra ämnen till tvist funnos bröderna emellan. Arfskiftet efter konung Gustaf var ett. Konung Erik hade efter Johans fängslande uppskjutit dermed, föregifvande att han ville afbida Carls myndighetsålder. Sedan Erik blifvit afsatt, verkstäldes år 1572 mellan Johan och Carl med biträde af Rasmus Ludvigsson — densamme hvilken vi från det föregående känna såsom krönikeskrifvare — ett häfdabyte. Men Carl var högst missnöjd med delningen och klagade, att Johan undantagit några tusen gårdar, hvaraf han bortskänkt fem hundra till adeln. Förhållandet mellan hertigens makt i sitt hertigdöme och konungens öfverhöghet var ytterligare ett tvisteämne. Johan förde nu ett annat språk än på den tiden, då han måste underteckna Arboga artiklar. Riket var nu i första rummet hans, konungens. »Vårt rike» — heter det i hans skrifvelser, och i dem till Carl kallade han denne »arffurste till vårt rike». Men häruti mötte han äfvenledes motstånd. Riket var ingalunda Johans enskilda tillhörighet, menade Carl, och stödjande sig på uttrycken i faderns testamente förklarade han, att riket var ej mera Johans än någon af de andra arffurstarnes, samt återskickade alla bref från konungen, hvari han ej kallades »arffurste till Sveriges rike».
I nära samband härmed står frågan om rusttjensten i hertigdömet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0435.html
