Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan och hertig Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huruvida den skulle utgöras till konungen eller hertigen. På riksdagen 1582 utgaf konungen en stadga om de kungliga rättigheterna i hertigdömet, och såsom ett försvar för denna stadga utgaf Erik Sparre en märklig skrift, med titeln »pro rege, lege et grege»,[1] som hade för syfte att upphöja den högre adeln så mycket som möjligt i jemnbredd med hertigarne, och förliknar adeln i furstendömet med de tyska adelsmän, hvilka, ehuru till en del boende under regerande furstar, dock voro kejsarens omedelbara undersåtar och endast honom till vapentjenst pligtige.
Frågan om domsrätten i hertigdömet var slutligen en af de förnämsta stridsfrågorna. Carl ville hafva domsrätt både i andeliga och verldsliga saker, och liksom en grefve kunde utnämna häradshöfding i sitt grefskap, så ville Carl nämna lagmän i hertigdömet, hvilket konungen nekade. Äfven i afseende på de adeliga privilegierna voro hertigen och konungen af olika åsigter. Den förre ville ej tillåta, att adeln missbrukade sina privilegier, såsom fallet var i konungadömet, och konungen påminner honom om, att dessa privilegier äfven gälla i hertigdömet.
I Januari 1587 sammankallade Johan en riksdag till Vadstena och ditstämde hertigen, kungörande att det icke skedde för att göra honom något ondt, utan för att förmå honom afstå från några skadliga bruk i sitt hertigdöme. Till en början ville icke Carl infinna sig, emedan han misstrodde konungen, och han säges i första hetta hafva velat gripa till vapen. Detta afstyrdes dock af en gammal höfvidsman i hans råd, och så begaf sig hertigen med sin gemål till Vadstena i slutet af månaden. Man hade då redan kommit öfver ens om de hufvudsakliga tvistepunkterna, och här i Vadstena blef slutligen efter många budskickningar och många böner af hertiginnan Maria en förlikning åstadkommen mellan bröderna. Carl måste enligt densamma taga sitt hertigdöme nästan på samma vilkor, som Arboga artiklar föreskrefvo. Men rörande liturgien, så uppsköts den frågan till ett blifvande kyrkomöte, emedan hertigen ej kunde förpligta sig genom något löfte å sitt lands frånvarande presterskaps vägnar.
Och i denna fråga förblef hertigen orubblig. Det var ingalunda hans afsigt att gifva vika derför att frågan uppsköts. Han uppmanade mäster Abraham i Tyskland att fortgå i striden och anmodade honom kort efter riksdagen i Vadstena att begifva sig till universiteten i Leipzig, Wittenberg och Helmstädt för att erhålla deras skriftliga utlåtande angående liturgien. Mäster Abraham utförde sitt uppdrag, och dessa utlåtanden hitkommo. Teologerne i Leipzig liknade liturgien vid hvitmenade grafvar, utvertes dejeliga, men invertes fulla med de dödas ben och all orenlighet; de i Helmstädt anmärkte, att då erkebiskopen i sitt företal till liturgien talar om vidskepelsens och vanhelgelsens vilddjur, han sjelf vore det tredje, nemligen den glupande ulfven i fårakläder.
Samtidigt härmed hade hertigdömets presterskap ett möte till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
