- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
430

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigismund blir konung i Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af den kunglige friaren. Hon hade gifvit sitt ja åt en ung Per Jonsson (Liljesparre) och var fast besluten att blifva honom trogen. Hon sade derför ett bestämdt nej, när konungen framförde sitt frieri. Johan blef dervid så uppbragt, att han slog henne i ansigtet med sin handske och gick bort. Jungfruns slägt var dock mera mån om den höga äran af en så nära förbindelse med det kungliga Wasahuset, än att ett sådant ärende fick släppas ur händerna. Å ena sidan sökte man derför blidka konungen, och å den andra förmåddes jungfru Gunilla först med böner, och, då dessa icke hjelpte, med hot att gifva sitt ja-ord.

När detta var vunnet, tillreddes bröllopet, som firades i Vesterås den 15 Februari 1585. Hertig Carl var bjuden, men kom icke, oaktadt sjelfva konungadottern, fröken Anna, som i likhet med sin bror Sigismund högst ogerna såg sin moders förra tjenarinna blifva sin styfmoder, skref till hertiginnan Maria och bad henne söka öfvertala sin man. Detta bidrog naturligtvis att öka konungens vrede mot hertigen, och den senares sändebud, som i hans ställe skulle öfvervara bröllopet, blef bortvisadt ur staden. De med hertigen missnöjde rådsherrarne, ännu mer förbittrade öfver hans utlåtande, att ingen af deras döttrar var nog värdig att upphöjas till gemål åt någon af Wasahuset, togo sig i samma vefva för att varna konungen att ej så ofta låta sin son Sigismund draga ut på jagt, emedan hertigen tilläfventyrs för honom torde ställa försåt. Vi kunna lätt förstå huru sådant tal skulle uppfattas af konungen och bidraga att fylla hans sinne med agg och bitterhet mot sin broder. Huru det inbördes kriget förekoms genom brödernes möte i Vadstena, hafva vi redan berättat.

Detta Johans giftermål var å en annan sida icke utan inflytande på honom, i det han af den strängt protestantiskt sinnade Gunilla Bielke drogs ännu mera bort från katolska läran, ehuru han dock, såsom vi här ofvan hafva nämnt, aldrig lemnade sina drömmar om möjligheten att påtvinga Sverige sin liturgi. Utan tvifvel bidrog ock umgänget med styfmodern att hos prinsessan Anna stadga kärleken till den lutherska läran. På styfsonen deremot verkade drottning Gunillas religiösa tro lika litet som konungens. Sigismund förblef orubblig i sin katolska tro.

Denna hans katolska religion bidrog att för honom öppna vägen till en krona, som länge utgjort föremålet för planer vid det svenska hofvet.

Konung Stefan dog i December 1586, och det krig som hotat utbryta med Polen bleknade bort med hans död, på samma gång som hos Johan åter vaknade hoppet att vinna för sonen denna polska krona, som han förgäfves eftersträfvat för sig sjelf vid den förra tronledigheten. Den polska enkedrottningen gynnade varmt konung Johans planer med afseende på Sigismund, och hon hitsände genast efter Stefans död ett sändebud, som inträffade, medan riksdagen ännu var församlad i Vadstena. Sändebudet berättade om konung Stefans död och framförde enkedrottningens helsning till Johan och Sigismund samt hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free