Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigismund blir konung i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till konung. Kort derefter samlade sig äfven motpartiet till konungaval och valde Maximilian.
Det var frågan om Estland som utgjorde det största hindret för Sigismunds val, och man öfverlade derom både länge och väl ännu, sedan Sigismund var vald. Johan ville i denna punkt icke vika en hårsmån, polackarne lika litet. Johan ville hellre låta hela saken gå förlorad än afträda Estland, och han hade gifvit sina sändebud ett uttryckligt maktbref i detta afseende. Slutligen underskrefvo de svenska sändebuden den förbindelse för Sigismund, att han skulle med Polen och det öfriga Lifland »förena den del af Lifland, som konungen af Sverige nu innehafver», hvarför drottning Anna gick i borgen med alla sina egodelar. Derjemte skulle Sigismund på egen bekostnad bygga fem fästningar, betala polska krigsfolkets innestående sold, hålla en krigsflotta till polska rikets tjenst äfvensom kanoner och andra förnödenheter i händelse af krig med Ryssland.
Det polska sändebud, som afsändes till Sverige att underrätta om valets utgång, träffade Johan och Sigismund på Borgholm. Glädjen blef till en början stor, men förändrade sig snart, allt efter som Johan hann betänka sig, och det polska sändebudet affärdades slutligen med det besked, att Sigismund på sådana vilkor aldrig skulle blifva Polens konung. Och Sigismund instämde i detta afslag. Så stodo sakerna, då Erik Sparre hemkom.
Dennes upplysningar, att vilkoren i valakten kunde tydas på två sätt och sålunda tilläto många undanflykter, rådets föreställningar och Johans fruktan för hvad som kunde följa, om polackarne valde Feodor i Ryssland till sin konung, allt detta inverkade på honom, så att han återkallade det polska sändebudet och beslöt att låta Sigismund antaga den polska kronan.
Dessförinnan återstod dock en vigtig omständighet, nemligen att fastställa ordning för rikets styrelse samt förhållandet mellan de båda rikena, när efter Johans död Sigismund skulle blifva konung äfven i Sverige. Med utarbetandet af en sådan regeringsordning hade man redan länge varit sysselsatt. Nu i Kalmar framlades för båda konungarne ett förslag, som var utarbetadt af Erik Sparre. Det kallas »Kalmare stadgar om begge rikenas styrelse» och innehåller åtskilligt, som uppstäldes till skydd för Sveriges religion och frihet under de nya förhållanden, hvilka måste inträda, då Sveriges konung tillika var Polens.
I afseende på religionen stadgades, att konung Johans liturgi skulle, med de bestämmelser, som kunde på ett blifvande svenskt kyrkomöte fattas, blifva Sveriges religion, och Sigismund deri aldrig göra någon ändring eller komma till Sverige med mer än två katolska andliga. I afseende på värnandet af landets borgerliga frihet stadgades först och främst detsamma, som vi funno i den gamla unionen med Danmark — fred och förbund, landets lag oförkränkt. Styrelsen skulle föras af »några förnäma personer», hvilkas antal bestämdes till sju, och bland hvilka hertig Carl skulle utnämna en; hertigens rättigheter förblifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
