Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förlikningen mellan hertigen och de anklagade rådsherrarne
- Upsala möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra riksens råd buro himmelen. I sorgen gick först den unge Johan, ledd af sin morbroder, Axel Bielke, och efter honom hertigen, hvarpå följde de öfriga riksens och hertigens enskilda råd. Man märkte dervid, att de fem nyss till nåder upptagna herrarne icke innehade några hedersplatser. Sedan kom enkedrottning Gunilla, så enkedrottning Katarina Stenbock, furstinnan Sofia och sist hertig Carls gemål, hvardera förda af tvänne förnäma herrar.
Biskopen i Vesterås, Olof Stefansson Bellinus, höll predikan och tog dervid till ingångsspråk konung Johans sista ord: »Jag vet, att min förlossare lefver».
Sedan denna högtidlighet var lyktad, samlades man till öfverläggning och fattade det vigtiga beslutet om Upsala möte.
Upsala möte.
De nu i Stockholm församlade presterne voro ense derom, att man före konungens ankomst borde betrygga den evangeliska bekännelsens frihet. Faran vore icke mindre än om man ville bära ett ljus i starkt stormväder. De vände sig derför till hertigen och begärde af honom sammankallandet af ett kyrkomöte, såsom konung Johan kort före sin död utlofvat. Hertigen, som redan inför rådet fört samma språk, hörde gerna presternes begäran, och nu nyårsaftonen företogs i rådet öfverläggning om denna fråga.
Märkeligt är att se, huru Carl redan i detta rådssammanträde uttalade de åsigter, hvilka han sedan blef orubbligt trogen. »Fem hufvudstycken», sade han, »höra till rikets välstånd: konungens höghet, arffurstarnes rättigheter, ständernas allmänna och enskilda frihet samt den evangeliska lärans rätta bruk och öfning.» Han utvecklade vidare dessa hufvudstycken, hvaraf framgick, »att den arfsrätt, som vore medgifven åt konung Gustafs ätt, hvilade på en dubbel grundval, nemligen dels på fäderneslandets befriande från utländskt förtryck och dels på den evangeliska kyrkans upprättande, och att endast den borde anses som en rätt arfkonung, hvilken obrottsligen höll detta konung Gustafs testamente».
Vid öfverläggningen i rådet framstodo tvänne särskilda spörsmål, om ett sådant möte borde utlysas före konungens ankomst, och om det borde utsträckas från ett blott och bart kyrkomöte till en riksdag. Det förra blef man snart ense om; rörande det senare var rådet af olika åsigt med hertigen och ville hafva ett blott kyrkomöte. Hertigen invände, »att i trossaker borde de svenske sjelfve se och döma och icke såsom de katolske öfverlemna sådant åt påfvens smorda och rakade kreatur». De olika åsigterna förmedlades på det sätt, att en riksdag skulle sammankallas, men att presterne skulle blifva de hufvudsakligen öfverläggande och beslutande. Den 25 Februari skulle denna riksdag öppnas i Upsala. Dermed afslutades året 1592.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0484.html
