- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
474

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala möte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som nu rasade i Frankrike och Nederländerna[1]. I så väl sitt eget som riksens råds namn förklarade han, att man ville blifva beståndande vid Augsburgiska bekännelsen af år 1530 och vid erkebiskop Laurentius Petri den äldres kyrkoordning. Hvar och en borde öppet säga sin tanke och vara beredd att gifva skäl för sig. Då konungen kommer, skulle han icke vara herre öfver sina undersåtars tro och samveten, och derför skulle man nu uppsätta och gemensamt underskrifva en trosbekännelse, som kunde föreläggas konungen till godkännande. Hvad frågan om erkebiskopsvalet beträffade, så förklarades det i och för mötets skull onödigt. Man kunde välja en ordförande för mötet.»

Sedan Nils Gyllenstierna slutat sitt tal, uppstod biskop Petrus i Linköping och besvarade det. Han tackade dervid hertigen och rådet för deras omvårdnad om trosläran, men råkade illa ut, då han tillika begärde föreskrift, huru alla saker borde på mötet företagas. Han fick höra, att han alltid hade varit en hofsmickrare, och mäster Erik Schepperus sade, »att han nu fore med samma lismeri för hertigen och rådet som förut för konung Johan, då det var fråga om liturgien. Efter som mötet vore ett fritt möte» sade han, »så vore en sådan föreskrift både oskicklig och onödig».

Frågan om ordförandeskapet vållade ännu stridigheter och sköts ännu en gång till hertigen, som förblef dervid, att en särskild ordförande borde väljas, men icke en biskop; icke heller skulle den som valdes efter mötets slut ega någon myndighet. Följande dagen, den 2 Mars verkstäldes valet, sedan sessionen öppnats med bön och sången: Veni sancte spiritus (Kom, helge Ande etc.) Domprosten i Upsala, professorn Nicolaus Olai Bothniensis, erhöll 196 röster, biskop Petrus Jonæ i Strengnäs 56 och biskop Petrus i Linköping 6. Mäster Nils förklarade sig väl vara för ung och icke ega tillräckligt anseende för så vigtigt värf, men det hjelpte icke. »Han hade liksom alla de andra lofvat att underkasta sig valet, och detta kunde icke rifvas» — sade biskoparne, och dervid blef det. Hertigen bekräftade valet på eftermiddagen. Utom biskoparne valdes ännu tolf bisittare att vara ordföranden till råd och biträde.

Nu var sålunda mötet ordnadt, och den följande dagen eller den 3 Mars öppnades mötets förhandlingar. Sedan bönen och sången var slutad, uppläste Olaus Martini först på latin och sedan på svenska sju af ordföranden uppställda satser rörande den heliga skrift såsom ensam rättesnöre för menniskans tro och gerningar; rörande


[1] I Frankrike var det de så kallade Hugenottkrigen, såsom krigen mot Hugenotterna eller dem, hvilka bekände sig till den reformerta läran, der kallades. De rasade under de sista konungarne af huset Valois. I Nederländerna hade befolkningen i de norra staterna rest sig mot sin konung, Filip II af huset Habsburg, hvilken såsom herre öfver Spanien och dess stora biländer i Europa, ville uppträda såsom den katolska lärans förkämpe. Hans förtryck framkallade det så kallade nederländska frihetskriget, som den svenske riksdrotsen här i sitt tal åsyftade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free