Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1:o. Den Heliga skrift, som har sitt ursprung af den helige ande, innehåller fullkomligen all kristlig lära, är den rätta trons grund och stöd, domare i all religionstvist och behöfver ingen förklaring af de heliga fäder eller hvem det vara må.
2:o. Svenska kyrkans enhet och öfverensstämmelse med den äldsta kristna kyrkan erkännes genom antagande af apostoliska, nicenska och atanasianska trosbekännelserna, hennes enhet med den reformerade evangeliska kyrkan genom antagande af augsburgiska bekännelsen af 1530, och slutligen hennes enhet med den föregående reformationen under Gustaf I genom antagande af den år 1572 tryckta kyrkoordningen.
3:o. Rörande ceremonierna vid döpelsen och nattvarden — bruket af salt, ljus, sakramentets upphöjelse och klämtning dervid, messbokens flyttning från altarets ena hörn till det andra — hvilka blifvit i de flesta evangeliska församlingar aflagda, skulle presterne och biskoparne söka föreställa allmogen missbruken dermed, tills de kunde utan förargelse och buller afskaffas. Besvärjelsen var väl onödig, men borde i de svenska församlingarna bibehållas, dock icke att man dermed ville fördöma de församlingar i främmande land eller höga personer här inrikes, som den icke bruka.
4:o. Liturgien och allt hennes onda medfölje i lära, ceremonier och disciplin förkastades, så ock de påfviskes och sakramentariers, zwinglianers, calvinisters och vederdöpares och alla andra kättares villfarelser.
5:o. Kyrkotukten var angifven genom kyrkoordningen, och hvad i föreskriften saknades skulle genom biskoparnes och domkapitlens försorg tilläggas.
6:o. Främmande trosförvandter kunde icke för handels och vandels skull förbjudas nedsätta sig i riket, men de fingo icke hålla några uppenbara samqväm i hus eller annorstädes.
Alla förpligtade sig slutligen enhälligt att med Guds hjelp blifva fasta vid det fattade beslutet, befallande sig och denna sak i den allsmäktige Gudens händer.
Hertigen, rådet och de närvarande lofvade sina underskrifter, hvarpå den förre upplöste mötet och hemförlofvade medlemmarne. Beslutet är dateradt den 20 Mars, emedan det då underskrefs af de närvarande, tillsammans, utom hertigens, 18 verldsliges och 29 andliges namn. Men det kringsändes sedan under våren och sommaren i stiften och undertecknades då ej blott af dem som varit närvarande vid mötet, utan äfven af en mängd andra, så att det aftryck af mötesbeslutet, som hundra år efteråt utgafs, är undertecknadt, utom af hertig Carl och hans systerson hertig Gustaf af Sachsen[1], af 14 riksråd, 7 biskopar, 218 adelsmän, 137 embetsmän och 1,556 prester, tillsammans 1,934 namn; vidare af borgmästare och råd i rikets 36 städer (med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
