Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Sigismund kommer till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervinnas och den store Goliath väl nederstörta kan, om hjelp och bistånd både mot hertigen och alla andra». Vändande sig derefter till värden, fortsatte han: »Det gör mig ondt, att det icke skall vara allt redeligt folk kunnigt, huru falskt och förrädeligen med oss är handladt, eftersom mången torde om oss tänka det, som icke är sant. Dock tackar jag Gud, att jag hafver kungl. maj:ts gunst, den jag allena för min öfverhet i Sverige känner god och ingen annan, varande beredd att härefter, när det dertill kommer, sätta min fot emot hertig Carls.» Genom sådant tal ökades tron på hertigens stämplingar, och en af dennes tjenare, som var närvarande, måste sedan med ed bekräfta sitt ord, att han icke visste af några hertigens stämplingar mot konungen. Men gref Axel skrek allt fortfarande om, att hertigen fore med falskhet och bedrägeri; dock skulle hertigen akta sig, att han icke blefve tagen vid hufvudet och stoppad i ett hål, på det friden måtte bibehållas för honom i fäderneslandet.
En annan, som för egen vinnings skull sökte stifta ondt mellan konungen och hertigen, var Olof Sverkersson. Han anlände den 5 April till Polen såsom sändebud från hertigen, men framkom genast med åtskilligt tal om denne, som till en stor del icke var sanning. Så berättade han, att hertigen en gång för rådet sagt, att det var omöjligt för konungen att komma hem till Sverige, och försäkrade han derjemte, att hertigen umgicks med planer att beröfva så väl konungen som hans unge broder, hertig Johan, arfsrätten, om han finge medhåll af rådet. Olof Sverkersson bistods i sitt bemödande att uppskrämma konungen för hertigen af den förres svenske skrifvare, och tvänne hertigens utskickade i Warschau, en prest Johan Salemontanus och Erik Göransson[1], hvilka under den blifvande riksdagen skulle till hertigen inberätta hvad som der timade, blefvo ett mål för mäster Olofs förföljelse. Men då de båda männens bref, hvilka blifvit uppsnappade och framlemnade till konungen, icke innehöllo annat än hvad som uppenbarligen tilldrog sig vid riksdagen och uttalade förhoppningar om konungens snara hemresa, lät konungen dem vara. Orsaken till detta Olof Sverkerssons uppförande var den, att han hoppades genom att tala konungen till behag blifva ståthållare på Stockholms slott. Men härutinnan misslyckades han.
Under tiden sammanträdde riksdagen i Warschau den 25 April 1593. Denna var till en början högst bullersam. Man kunde icke blifva ense om, hvem som skulle blifva landtmarskalk, och härtill kom uppsnappandet af några bref från Sigismund, hvari denne talade om att öfverlemna regeringen i Polen åt österrikiska erkehertigen Ernst, med hvilken han ville förmäla sin syster Anna, samt sedan sjelf nöja sig med Sverige. Dessa bref väckte mycken harm och oro, på samma gång som striden om landtmarskalksvalet så när hade vållat handgemäng och blodsutgjutelse på sjelfva slottet. Snart lade sig dock detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
