Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigismund i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke obekant, hvarför I hafven kommit så manstark hit, men edert förräderi är upptäckt och I lären det få umgälla med edert hufvud!» Om orden nu föllo sig sålunda, som en polsk biskop berättar, eller annorlunda, kan vara ovisst, men de visa dock hvad som låg på botten hos konungens närmaste omgifning mot hertigen. Under samtalet kom konungen ut ur sina rum. Han fruktade för något buller i anseende till drottningens välsignade tillstånd och kom derför ut tidigare, än som Tarnovskys afsigt var. Men hertigen förblef lika oförskräckt och bad konungen allvarligt att icke längre fåfängt uppehålla ständerna. »Det var deras fulla allvar» — sade han — »att aldrig tillstädja kröningen, innan konungen hade fullgjort deras skriftliga begäran.» Och hertigen vädjade härvid till de öfriga, som voro med honom, hvilka alla intygade sanningen af hertigens ord.
Konungen gaf såsom vanligt fagra löften till svar och begärde att få något rådrum. Kunde alla hinder undanrödjas, utsattes emellertid kröningen till den 19 Februari. Hertigen utfordrade äfven Clas Fleming att stå till rätta för ständerna. Men nu ödmjukade sig herr Clas både med ord och åthäfvor, och dertill kom konungens förbön, så att hertigen lät sin talan falla.
På aftonen hade hertigen ett samtal med bönderna i kungsgården och tillkännagaf konungens svar, och äfven morgonen derpå fortsatte han sina förmaningar till bönderna att icke låta sig förledas af mellanlöpare, utan hålla tillsammans med de öfriga ständerna som en kedja. Om qvällen samma dag var ett nytt sammanträde med alla ständerna, och då började bönderne ropa, att hertigen skulle blifva konung, hvaruti äfven månge af de andra ständerna instämde. Men hertigen befalte dem tiga och påminte om arfföreningen och den hyllning, som de i konung Johans tid svurit Sigismund. Man ville äfven taga den unge hertig Johan till konung, men allt detta afstyrde hertigen.
Lördagen den 9 Februari var en lång och vigtig öfverläggning hos konungen på slottet rörande fredsverket med Ryssland och adelns privilegier. En märkelig skrifvelse om de senare inlemnades af rådet, författad af Erik Sparre. Och medan förhandlingarna som bäst pågingo, sände konungen Carl Horn och Erland Bååt ned till bönderna och krigsbefälet att söka inverka på dem. Men tvänne bönder svarade å de öfriges vägnar: »Gode herrar, sägen konungen, att han skiljer ifrån sig Clas Fleming och påfvens legat samt att han icke längre förhalar med försäkringen, eljest torde vi förse oss med en annan konung»; och krigsbefälet ropade, »att herr Clas vore en riksförrädare, som de aldrig mer ville följa i marken», samt bad de utsände framföra deras tal till konungen. De gjorde det ock i så väl hertigens som rådets närvaro. Herr Clas begärde dervid veta, »med hvad skäl sådant yttrats mot honom», men Horn svarade, »att det kunde herr Clas sjelf inhemta af vederbörande.» Påminner man sig härvid, huru det var Fleming, som lät bruka sig af konung Johan, då denne i vredesmod anstälde rättegången mot Carl Horn och dömde honom till döden, så kan man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
